Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

34 Nr 24. Torsdagen den Anslag till universitetssjukhusen. faller det mig, icke särdeles mycket tvista, men det är en personlig deklaration, som jag anser mig böra göra i detta fall. Om man nu godtoge lönenämndens ståndpunkt, skulle det för fångvårdens del innebära, att kuratorn vid centralfängelset på Långholmen, som nu är placerad i 14 lönegraden, likaledes skulle flyttas upp i 19 lönegraden. Det är, som jag nyss antydde, en synnerligen hög uppflyttning, som man ytterst sällan ser någon motsvarighet till vid statliga lönesättningar. Socialassistenterna vid sinnessjukhusen äro för närvarande placerade i 11 lönegraden och således ganska nära likställda med sjuksköterskepersonalen. Jag kan inte hjälpa att jag anser det viktigare att få ett enhetligt lönesystem för statens befattningshavare än att ovillkorligen anknyta det till det lönesystem, som tillämpas av de kommunala instanserna, här närmast landstingen. Det är detta, herr talman, som gjort att jag för min del instämt i den mening, som statsutskottets andra avdelning uttalat och som vann majoritet inom statsutskottet, och jag ber att få ansluta mig till det yrkande, som framställts av herr Svensson i Grönvik. Herr OSTERMAN: Herr talman! Jag skulle kunna inskränka mig till att instämma i de synpunkter, som tidigare framförts från olika håll till förmån för en högre lönegradsplacering för kuratorerna, alltså för ett bifall till reservationen. Jag fäste mig emellertid vid ett yttrande av herr Eriksson i Stockholm, att sådana här saker borde handläggas av dem som ha den bästa överblicken i löneavvägningsfrågor, och det skulle vara Kungl. Maj:ts kansli i detta fall. Men man kan väl inte komma ifrån, att statens lönenämnd, som sysslar intensivt med dessa frågor, också har en god överblick över det fält, som det här gäller, och att dess yttrande bör tillmätas viss betydelse. 17 juni 1948 fm. Sedan skulle jag som läkare vilja säga, att jag för varje år allt tydligare märkt, hur stor betydelse de socialmedicinska frågorna ha och hur stor hjälp vi ha av de sociala kuratorerna. Vid det sjukhus, där jag tjänstgör, ha vi icke mindre än två stycken, fastän de kallas föreståndarinnor. Man måste ställa ganska höga krav på kvalifikationerna hos dessa, samtidigt som det visat sig bli allt svårare att få lämpliga personer till dessa befattningar. Jag skulle i detta sammanhang vilja erinra om de stora svårigheter som mötte abortkuratorernas verksamhet vid deras start just på grund av lönegradsplaceringen, som var fullständigt otillfredsställande. Herr talman! Med dessa ord skall jag be att få instämma i de yrkanden som gjorts om bifall till reservationen. Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i denna punkt dels ock på bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen i motsvarande del; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Fröken Nygren begärde likväl votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes: Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i Avd. Ii punkten 1:o) i utskottets förevarande utlåtande nr 147, röstar Ja; Den, det ej vill, röstar Nej; Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen i motsvarande del. Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen blivit ännu en gång upplåst, verkställdes omröstning genom uppres