40 Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Inrättande av arbetarskyddsstyrelse m. m. föreligger, är det likväl nödvändigt att vidta vissa åtgärder för att skapa ett centralt organ för arbetarskyddet i vårt land. I våra grannländer har samhället ägnat större uppmärksamhet åt arbetarskyddet än i Sverige, och där har det också skapats särskilda organ för –den- na verksamhet. På grund av den desorganisation av verksamheten, som för närvarande råder i Sverige, har arbetarskyddet inte mötts av det förtroende, som ur flera synpunkter är nödvändigt, och inte heller har det fått det värde det eljest kunde ha. För närvarande handhas ju arbetarskyddet av åtta olika myndigheter, och var och en kan ju förstå, att det därför inte fått den organisation, som är erforderlig. Jag har den uppfattningen, att reservanterna inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat det värde, som ett effektivt arbetarskydd utgör. Antalet olycksfall i vårt land har under senare tid ständigt ökat, och denna ökning måste även ur ekonomiska synpunkter anses ofördelaktig. Antalet olycksfall uppgick under 1947 till omkring 280 000, och vi förstå alla, vad det betyder i förlorade arbetsdagar för vårt land. Om vi beräknade de utgifter, som olycksfallen föra med sig, skulle vi komma till högst betydande belopp. Arbetsmarknadens parter äro fullständigt eniga om att det är nödvändigt att skapa en bättre organisation av arbetarskyddet, både centralt och ute i de olika distrikten, och de myndigheter, som fått tillfälle att avge yttranden i denna fråga, ha också uttalat, att denna verksamhet bör organiseras på ett bättre sätt. Tidigare har ju yrkesinspektionen haft som främsta uppgift att förebygga olycksfall i arbetet, men under senare tid har även förebyggandet av ohälsa i arbetet fått en framträdande plats i yrkesinspektionens verksamhet, och denna uppgift är säkerligen av lika stor, om inte större, betydelse som förebyggandet av olycksfallen. Ohälsa i arbetet, som kan ha många skilda orsaker, medför säkerligen störrc ekonomiska förluster för samhället än olycksfall i arbetet. Då det är ett krav från arbetsmarknadens parter att samhället skall visa ett större intresse för arbetarskyddet, bland annat genom att tillskapa ett effektivare organ för verksamheten, anser jag det vara en riksdagens uppgift att se till, att ett sådant organ skapas. Samhället har anledning att vara tacksamt mot arbetsmarknadens parter för det intresse dessa visat genom att inrätta dels de s. k. säkerhetskommittéerna, vilka byggt ut arbetarskyddet på de olika arbetsplatserna, och dels den s. k. arbetarskyddsnämnden. Denna tacksamhet bör samhället visa genom att på allt sätt stödja verksamheten. Även om man skulle vinna 110 000 kronor under nästa budgetår genom att följa reservanternas förslag, tror jag staten inte bör underlåta att vidta de föreslagna åtgärderna beträffande arbetarskyddet. De komma nämligen säkert att medföra så stort gagn för samhället, att det uppväger denna besparing av 110 000 kronor. Även om man inte känner sig fullt tillfredsställd med att det föreliggande förslaget inte, såsom arbetsmarknadens parter och utredningskommittén hade tänkt sig, innebär en vidare utbyggnad av organisationen, varigenom arbetarskyddsverksamheten skulle kunna förbättras ytterligare, får man ändå medge, att vad som här föreslagits är ett betydelsefullt steg, och att de föreslagna åtgärderna inom en nära framtid böra följas av andra åtgärder. Jag-tror det skulle vara till fördel om arbetsmarknadens parter knötos till distriktsförvaltningen på det sätt som föreslås i en av motionerna. Arbetarskyddsverksamheten och yrkesinspektionen skulle säkerligen vinna i förtroende bland de breda arbetarmassorna, om partsrepresentanter på detta sätt knötos till distriktsförvaltningen. Med vad jag anfört får jag hemställa om bifall till utskottets förslag.
