Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 41 l detta yttrande instämde herr Jonsson i Skutskär. Herr MALMBORG i Skövde: Herr talman! Av utlåtandet framgår att såväl departementschefen som utskottsmajoriteten och reservanterna äro ense på väsentliga punkter. Det gäller först och främst kravet på ökad effektivitet hos arbetarskyddet. Av den sifferuppgift, som herr Andersson i Mölndal nyss lämnade, framgår det, att olycksfall förekomma i en skrämmande omfattning. Nu uttalade herr Andersson den meningen, att vi som skrivit under reservationen inte ha den rätta förståelsen för kravet på effektivisering, men jag vill påpeka, att man kan vara ense om målsättningen men ha olika meningar om medlen och möjligheterna att i det aktuella läget nå detta mål. I utskottets utlåtande erinras om att det under förra budgetåret företogs en förstärkning av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå och den allmänna yrkesinspektionen, och det är således en etapp i utvecklingen. Denna tanke går också igenom departementschefens framställning. Departementschefen har för sin del inte velat lägga fram förslag om en så stor utbyggnad som de sakkunniga föreslagit, och utskottsmajoriteten har för sin del begränsat organisationen sådan den föreslås i propositionen. Det har främst varit en del allmänna synpunkter som gjort att vi reservanter inte ansett oss kunna biträda någotdera förslaget om inrättande av ett centralorgan. Det är ju ett faktum att vårt allmänna ekonomiska läge knappast medger utbyggande och organiserande av nya centrala ämbetsverkq Det är många faktorer man måste ta hänsyn till, bland annat bristen på lokaler och bristen på kvalificerad personal. Jag vill erinra om att statsrevisorerna i sin berättelse kraftigt understrukit dessa synpunkter. Vi skola senare i dag behandla statsutskottets utlåtande över relnrättande av arbetarskyddsstyrelse m. m. visorernas berättelse, och utskottet understryker där just vad statsrevisorerna i detta sammanhang anfört. En annan synpunkt, som inverkat på mitt ställningstagande till förslaget om inrättande av ett centralorgan, är den omständigheten, som vi också anfört i reservationen, att departementschefen hebådat ett förslag till ny arbetarskyddslagstiftning till nästa år. Den erfarenhet, som kan vinnas genom tillämpandet av denna lag under någon tid, måste väl anses vara av värde, när man skall avgöra, huruvida det är oundgängligen erforderligt att inrätta ett centralorgan för arbetarskyddsärenden. Jag anser sålunda, herr talman, att man på den punkten bör vänta och se. Ärendet är inte så brådskande, att det måste avgöras just i dag. I reservationen har det med skärpa understrukits, att en av de väsentligaste bristerna i arbetarskyddet är att söka i övervakningssystemet; det råder brist på personal. I reservationen ha en del statistiska uppgifter anförts angående personalbristen. Vi ha med skärpa uttalat följande: "Mest angeläget torde därför vara, att de kostnader, som nedläggas på arbetarskyddet, komma utbyggnaden av de lokala organen till godo." Detta ha också reservanterna velat tillgodose med sitt förslag. Detta var i korthet de synpunkter, herr talman, som jag anser mig böra anlägga på detta spörsmål. Jag ber att i anknytning till vad jag uttalat få yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen. Herr ERIKSSON i Stockholm: Herr talman! Frågan om en effektivisering av yrkesinspektionen och arbetarskyddsverksamheten har under lång tid stått på dagordningen i vårt land. Man kan också konstatera, att skyddslagstiftningen på detta område är mindre väl rustad i Sverige än vad den är i våra nordiska grannländer. Det är sålunda an
