Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 45 av den nästföregående ärade talaren om att en mening i utskottets motivering skulle utbytas mot en av annan lydelse. Jag vill förklara, att det är fullt avsiktligt som utskottet formulerat denna mening på det sätt som skett, när utskottet uttalat, att det anser att i samband med arbetarskyddsstyrelsens inrättande icke bör vidtagas någon ändring i vad som nu gäller. Blir det däremot så, att man i det lagstiftningsförslag som framlägges gör någon ändring, så är det klart, att det blir en helt annan sak. Det är nämligen så, herr talman, att begreppet tjänsteman inom industrier och företag är ganska obestämt. Det kan mycket väl tänkas, att en tjänstemannarepresentant bleve en bolagsdisponent, och då skulle arbetsgivarsidan i ett slag få en ökad representation, därest tjänstemännens representationsrätt skulle utökas. Därför var man vid utskottsbehandlingen från det håll, som representerar de egentliga industriarbetarna, icke alls intresserad av bifall till herr Åmans och herr Håstads motion. Man var nämligen rädd för att det skulle bli en olägenhet för arbetarparten och en anordning, som icke vore överensstämmande med den paritetiska sammansättning av styrelsen, som närmast har avsetts. Det är detta som gör, herr talman, att jag för min del icke alls kan biträda det av herr Håstad under överläggningen framställda yrkandet utan yrkar bifall till utskottets motivering i den nu omtvistade punkten. Herr HÅSTAD: Herr talman! Jag måste bekänna att jag blev förbluffad över vad herr Eriksson i Stockholm anförde. I hans uttalande låg något helt annat än det man skulle kunna utläsa ur utlåtandet. Den oro herr Eriksson hyser för att man plötsligt skulle få fyra arbetsgivar- och två arbetstagarrepresentanlnrättande av arbetarskyddsstyrelse m. m. ter måste väl vara fullständigt ogrundad. Enligt motionen skall tjänstemännens centralorganisation föreslå representanter och utnämnandet ske av Kungl. Maj:t. Är det någon som har anledning att tro, att TCO såsom förslagsställande skulle vara angelägen att föreslå en man, som icke kan betraktas som en verklig tjänstemannarepresentant? Och om så skulle vara fallet, är det någon som tror att Kungl. Maj:t – vilken Kungl. Maj:t det än är - icke skulle sträva efter att verkligt objektivt tillgodose tjänstemannain- tresset? Jag kan icke på något vis finna, herr talman, att de av herr Eriksson anförda skälen äro ägnade att rubba motiveringen för det yrkande jag framställde. Tvärtom. Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav beträffande punkten l mom. a) propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till punkten 1) i den vid utlåtandet fogade reservationen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Rubbestad begärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes: Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i punkten l mom. a) i utskottets förevarande utlåtande nr 148, röstar Ja; Den, det ej vill, röstar Nej; Vinner Nej, har kammaren bifallit punkten 1) i den vid utlåtandet fogade reservationen. Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav, att
