44 Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Inrättande av arbetarskyddsstyrelse m. m. Herr HÅSTAD: Herr talman! Jag begärde ordet närmast för att göra ett yrkande under den som jag antar myeket realistiska förutsättningen, att utskottets förslag kommer att vinna kammarens bifall. Det rör den fråga, beträffande vilken herr Åman iförsta kammaren och jag motionerat, nämligen om partsrepresentationen. Enligt min mening är det en mycket stor fördel, om ett sådant verk som arbetarskyddsstyrelsen bildas, att de olika parterna kopplas in i den direkta ledningen. Hela denna moderna tendens att låta lekmannaelement och organisationernas män bli medverkande och medansvariga är att hälsa med tillfredsställelse. Men om jag rätt förstått utlåtandet avser utskottet, att tjänstemännen endast kunna bli representerade i styrelsen och deltaga i dess förhandlingar när tjänstemannaärenden handläggas. Detta gäller såväl arbetstidsfrågor som arbetarskyddsfrågor. Det förefaller mig emellertid som om det – icke minst när fråga är om arbetarskyddsärenden – föreligger ett mycket stort behov av att även tjänstemännen kontinuerligt få deltaga i behandlingen av ärendena. Tjänstemännen utgöra väl minst en tredjedel av de grupper det här är fråga om att skydda. De organiserbara tjänstemännens antal utgör 600 000 à 700 000. Under de senaste åren ha, som vi alla veta, många gånger på vår dagordning varit uppe arbetarskyddsproblem, som även berört denna grupp av samhällsmedlemmar. Den anordningen, att vederbörande tjänstemannarepresentant får deltaga när ett ärende berörande denna grupp är på föredragningslistan, kan icke anses nöjaktig. Representanten kan därigenom knappast få en kontinuerlig kännedom om ärendenas gång eller den sakkunskap, som för hans vidkommande är önskvärd. När de nya arbetslöshetsnämnderna skapades, gjorde riksdagen den ändringen i det framlagda förslaget, att plats även bereddes tjänstemännen. Man ansåg att deras arbetsmarknadsproblem voro så viktiga, att det var en fördel för nämnderna att ha fortlöpande tillgång till en representant för tjänstemannagrupperna. När yrkesskolöverstyrelsen tillkom för några år sedan, insattes även där en representant för tjänstemännen bland andra parters representanter. Alla skäl tala för att riksdagen nu skall i enlighet med herr Åmans och min motion träffa ett likadant beslut. Nu erkänner jag gärna, att denna fråga är ganska komplicerad med hänsyn till att arbetstidslagstiftningen är en fråga för andra lagutskottet. Jag har i alla fall reagerat mot det alltför snäva uttalande, som utskottet gjort på s. 45. Andra meningen i det stycke, som börjar med orden "l anledning av" lyder sålunda: "Det synes utskottet, att man tills vidare ej bör vidtaga ändring härutinnan i samband med arbetarskyddsstyrelsens inrättande." Även om riksdagen i dag icke skulle vara mogen att fatta ett beslut, som skulle innebära en avvikelse från vad departementschefen uttalat, borde riksdagen dock enligt min mening kunna uttala sig mera positivt. Jag vill därför föreslå, herr talman, att den av mig nu upplästa meningen utbytes mot följande: "Utskottet vill icke förneka, att skäl kunna anföras för en utvidgad partsrepresentation, och förutsätter att Kungl. Maj:t ägnar denna fråga vederbörlig uppmärksamhet." Därmed skulle riksdagen ge till känna en mera påstående syn på den stora tjänstemannagruppens speciella problem, och då skulle man också kunna förvänta, att Kungl. Maj:t i fortsättningen och snarast intresserar sig för en lösning, som måste anses vara sällsynt sakligt motiverad. Herr ERIKSSON i Stockholm: Herr talman! Jag nödgas taga till orda med anledning av det yrkande, som ställdes
