66 Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. anledning. Jag anser fortfarande att det skulle ha varit bättre, om man med en gång organiserat lantbruksnämnderna så, att de kunnat överta hela denna verksamhet i länen. Jag inser att det kan uppstå svårigheter beträffande vilka lån, som skola utlämnas av staten och vilka som skola gå över allmänna kreditanstalter, men jag tror det skulle ha varit möjligt att finna ett system, varigenom lantbruksnämnderna fått överta hela denna verksamhet. Genom tillskapandet av dessa länsorgan få vi en betydligt utökad och fördyrad organisation. Herr OLSSON i Gävle: Herr talman! Jag begärde närmast ordet emedan det från flera håll sagts, att det här gäller tillskapandet av ett nytt ämbetsverk. Man skall över huvud taget inte ha satt sig in i vad frågan gäller, om man kan föra ett sådant resonemang. Det gäller här att företa en omorganisation av en statlig institution, som efter femton års verksamhet faktiskt svällt ut till att bli ett ämbetsverk. Byggnadslånebyrån är ett barn av den bekanta "kohandeln" år 1933. Genom omständigheternas makt är tidpunkten nu kanske inte den allra lämpligaste för att genomföra den föreslagna reformen. Hade den kunnat genomföras för låt mig säga tre à fyra år sedan, skulle det otvivelaktigt ha varit till nytta för hela verksamheten, och vi skulle då inte ha behövt tvista om reformen i dag, när tidpunkten kanske i många avseenden kan synas olämplig. Men, mina damer och herrar, byrån har nu bedrivit sin verksamhet i femton år, och den har numera en rätt stor personal. Det rör sig om mellan 200 och 250 människor, vilka troget ha utfört sitt arbete utan att åtnjuta de förmåner, som övriga statstjänstemän åtnjuta. Detta uppträdande från statsmakternas sida måste resultera i att den bättre delen av personalen slutar sin tjänst för att övergå till annan verksamhet, och om man vill skjuta genomförandet av reformen på framtiden, då kanske personalen den gången man vill genomföra reformen inte längre är så kvalificerad som man helst skulle önska. Detta är en synpunkt, som man inte får glömma i detta sammanhang. Nu ha ju, herr talman, egnahemsnämnderna kommit att hamna på överhlivna kartan genom tillskapandet av lantbruksnämnderna. De skola således avskaffas enligt riksdagens beslut. Jag har under det senaste året vid 10 à 15 tillfällen deltagit i egnahemskonferenser runt om i Sveriges land, och jag har besökt praktiskt taget alla län utom det som ligger närmast Stockholm. Jag har därvid träffat kommunalmän från alla partier från yttersta högern till kommunisterna, som i sin dagliga gärning sysslat med dessa problem hemma i sina kommuner. Det har bland dem inte rått några delade meningar om nödvändigheten av att genomföra denna reform. Man har tvärtom från alla håll, från arbetare och bönder och andra som stått i ledningen för den komrnunala verksamheten, omvittnat behovet av att den statliga bostadspolitiken blir decentraliserad på samma sätt som förr, så att de organ, som bevilja egnahemsanslag, bli mera direkt knutna till bygden och människorna där än de centrala organen i Stockholm kunna bli. Den decentralisering, som det nu är fråga om att genomföra, tror jag sålunda kommer att hälsas med tillfredsställelse av alla dem som fått förtroendet att handha kommunala angelägenheter. Detta framgår kanske allra bäst därav, herr talman, att det förslag, som reservanterna nu lagt fram, väsentligt skiljer sig från motionärernas förslag. Även reservanterna vilja nämligen gå med på den reform, som är den väsentligaste, nämligen utbyggandet av länsorganen. Såväl herr Pettersson i Dahl som någon annan ta
