Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 73 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. sammanhang vill understryka, att det i detta fall är mycket övrigt att önska. Den som haft aldrig så litet att göra med dessa problem har nog tämligen snart kommit underfund med att det här är en labyrint, där man varken kommer in eller ut. Det gäller särskilt i fråga om vatten och avlopp för olika samhällen. Jag har här tidigare anfört, att man härvidlag borde komma fram till ett annat system, så att man skulle kunna slippa denna besvärliga omgång i fråga om byggnadsverksamheten i de olika samhällena. Jag skall tillåta mig att i detta sammanhang beröra en utveckling som enligt vad jag har försport redan har börjat visa sig och som kanske kan ha sin givna förklaring. När här skall inrättas en hel del nya organ, såsom i detta fall dels lantbruksnämnderna och länsarbetsnämnderna, dels bostadsstyrelsen och kanske även en delvis ny lantbruksstyrelse, så är man på jakt efter lämpliga personer för att handha de olika uppgifterna – i detta fall gäller det teknisk personal. LBF=Lantbrukets byggnadsbyrå har haft ingenjörer och arkitekter anställda. Dessa ha kommit dit, när de slutat sin utbildning, och fått sin anställning kanske mera på försök och därför fått en ganska blygsam anställning och följaktligen haft rätt så låga löner. Nu lär det vara så, att man från dessa centrala ämbetsverk är på jakt efter en hel del av dessa befattningshavare. Jag vet inte om departementet ligger bakom här. Men det har sagts mig med en viss klagan från LBF, att de som tidigare där haft en anställning med 500 kronor i månaden som begynnelselön nu rycka upp till ungefär det dubbla. Jag anser, att det nu är ett lämpligt tillfälle att framhålla, att det inte bör gå till så. Det är klart, att det organ som blir fråntaget sina befattningshavare har svårt att sedan fullgöra sina uppgifter, och jag anser också, att detta påverkar rekryteringen på ett otillbörligt sätt. Det kan inte få gå till så, att den ena befattningen konkurrerar med den andra. Vi ha ju här i ett tidigare statsutskottsärende haft en liknande fråga, men här ha vi ett fall som helt strider mot principen om en central handläggning. Här rusar man i väg och bjuder höga löner, kanske dubbelt så höga som de anställda tidigare haft, för att locka dem att ta en ny anställning. Jag vill bara nämna detta som en liten varning för dem som skola handha denna verksamhet, att man inte skall gå till våga på detta sätt. Herr talman! Det var dessa reflexioner som jag ville göra med anledning av den debatt som här förts. Jag yrkar bifall till reservationen. Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet MÖLLER: Herr talman! Jag har tyvärr inte haft tillfälle att avlyssna någon nämnvärd del av den debatt som förts här i kammaren på denna punkt. I själva verket gäller striden knappast någonting annat än om man anser tiden vara mogen för att ombilda byggnadslånebyrån till ett mera reguljärt ämbetsverk. Jag skall nu göra en bekännelse, som kanske är överraskande för några av kammarens ledamöter. Jag skulle i och för sig inte ha det minsta emot att bibehålla den ganska lösa organisation som hittills utmärkt byggnadslånebyrån, och det beror därpå, att man på grund av de ytterst krävande uppgifter som framför allt byggnadslånebyråns tekniska avdelning behöver i byggnadslånebyrån ha anställda personer med verkligt höga kvalifikationer. Så länge nian inte har dessa tjänstemän inplacerade i ett statligt lönesystem, har Kungl. Maj:t möjlighet att tillgodose anspråk från särskilt värdefulla enskilda arkitekter eller ingenjörer, som man anser vara nyttiga för denna verksamhet, och sålunda tillmötesgå deras anspråk. Det blir mycket svårare att göra
