Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

\1 N Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. motståndare till nya organ och nya ämbetsverk. Men så sade herr Mårtensson: Vad skall det egentligen tjäna till att motsätta sig inrättandet av ett organ som kan ta hand om denna verksamhet på ett rationellare sätt än hittills skett? Ja, detta innebär, såvitt jag förstår, ingenting annat än att det är någonting att anmärka på byggnadslånebyråns verksamhet och på den verksamhet som egnahemsnämnderna hittills utövat. Nu har herr Olsson i Gävle deklarerat vad saken egentligen gäller, och han säger, att det egentligen inte är något nytt ämbetsverk som skall inrättas utan att det är fråga om en omorganisation av statens byggnadslånebyrå, som vi redan ha och där det finns 200 à 250 personer anställda. Jag kan i detta fall delvis ge herr Olsson rätt. Jag vill också säga, att min personliga uppfattning efter den kontakt jag haft med byggnadslånebyrån är, att den handhaft sin verksamhet på ett utomordentligt bra sätt. När vi nu hålla på att besluta om att inrätta en bostadsstyrelse och avskaffa lånebyrån, tycker jag, att det inte finns någon anledning till att vi inte skulle kunna kosta på oss detta erkännande. Den erfarenhet jag har är, att byrån handlagt ärendena så klokt och riktigt, som ett sådant här statligt organ kan göra. Jag tycker, att det inte alls finns någon anledning till kritik i detta fall. Nu kanske jag är part i målet, när jag säger, att enligt min mening ha också egnahemsnämnderna utövat sin verksamhet på ett något så när tillfredsställande sätt. Det är alldeles självklart, att en så stor verksamhet som det här egentligen gäller många gånger kan bli föremål för kritik och anmärkningar. Jag är inte alls säker på, herr Mårtensson, att inte det nya organet också blir föremål för kritik. Jag tror, att det kan bli kritik där i ännu större utsträckning än vad fallet var i fråga om de nuvarande organen. Herr Olsson i Gävle menade, att man inte kan begära, att-de anställda skola nöja sig med att icke ha fast anställning. Som det nu är skulle de söka andra och bättre befattningar. I detta fall ger jag herr Olsson.rätt. Det är självfallet, att de anställda ha rätt att fordra att få en något så när tryggad ställning, men jag förstår inte vad detta har med denna organisationsfråga att göra, ty det har väl funnits möjlighet att ordna den saken, även när de varit anställda i statens byggnadslånebyrå. Jag kan inte tänka mig, att staten i detta fall skulle vara en så dålig arbetsgivare, att den skulle utan vidare släppa de anställda som den har. Herr Olsson i Gävle har rätt uppfattat, att jag har den bestämda meningen, att vi måste ha länsorgan. Det kan ju inte på något sätt undgås, –och det har jag också erkänt, när riksdagen fattade beslut om lantbruksnämnderna och om att egnahemsnämnderna skulle försvinna. De måste då ersättas med andra organ, och det ha också vi reservanter varit böjda för att acceptera. Herr Mårtensson kom i detta sammanhang in på det besvärliga i att ha olika organ som sitta och pröva samma sak. Han förstod inte, varför man skulle krångla till saken värre än den egentligen är, och han kom till den slutsatsen, att det dels måste bli dyrare och dels ta längre tid och bli besvärligare för den lånesökande allmänheten. Däri ger jag naturligtvis herr Mårtensson alldeles rätt. Jag kan inte förstå annat än att detta är samma principiella synpunkt som jag här tidigare anfört till förmån för att de jordbrukspolitiska organen skulle ha hand om jordbrukets bostadsfråga. Det är möjligt, att herr Mårtensson i detta sammanhang kanske tänkte på andra saker, på tillståndsgivningen till att sätta i gång byggen och dylikt, men detta är ju helt andra saker. Dessa ärenden ha ju handlagts av andra organ, nämligen av länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadskommissionen, numera av arbetsmarknadsstyrelsen. Det är ju alldeles självklart, att jag i detta