Även utan lagändring är det emellertid uppenbart, att avskiljandet oftast bör gå för sig. Att införa en regel, jämlikt vilken avskiljande av tomtmarken från jordbruksjorden alltid skulle få ske när ändringen i fastighetsindelningen ingår som ett led i bildande av en sambruksförening, synes icke lämpligt. En sådan regel skulle innebära, att lagstiftaren på förhand garanterade att den genom rationaliseringsåtgärden, d. v. s. storbruksbildandet, uppkomna nyttan för jordbruksnäringen städse övervägde de olägenheter, som kunna vara förenade med att avskilja för föreningen erforderliga bostäder med tillhörande områden till särskilda fastigheter. Härtill kommer, att en dylik regel än så länge – när man icke vet om bildande av sambruksförening genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord kommer att bli av någon större praktisk betydelse – ej heller synes behövlig. Det förefaller i stället tillrådligt att avvakta utvecklingen. Slutsatsen blir alltså, att man torde sakna anledning att för närvarande överväga några särskilda lagstiftningsåtgärder i ämnet. Egnahemsnâmnden i Kopparbergs län har uttalat, att det med hänsyn till de i länet rådande förhållandena vore alldeles nödvändigt, att mangårdsbyggnaden med tillhörande tomt och trädgård finge behållas i enskild ägo. Styrelsen för Sveriges allmänna ltypoteksbank anför. Den omständigheten, att bostadstomterna undantagas från kollektivet, utgör ett hinder för hypoteksföreningarna att belåna sambruksförenings fastigheter. Enligt gällande författning om hypoteksföreningars verksamhet får nämligen egendom, som ej är avsedd enbart för skogsdrift, belånas endast såframt för bedrivande av jordbruk nödiga åbyggnader finnas å egendomen. Detta stadgande har hittills icke ansetts kunna tolkas annorledes än att under uttrycket "nödiga åbyggnader" inbegripas jämväl erforderliga bostäder. En självständig belåning genom hypoteksföreningarna av bostadsområdena, alltså med "dessas ägare såsom personliga kredittagare, kan å andra sidan ej heller tänkas ske med nuvarande författning, då bostadsfastigheterna väl i allmänhet bliva taxerade som "annan fastighet" och därmed falla utom området för hypoteksföreningarnas kompetens. Med det sagda har styrelsen velat understryka, att en medverkan från hypoteksföreningarnas sida i ikreditgivningen till sambruksföreningar eller dessas medlemmar enligt de framlagda författningsförslagen förutsätter ändring av den för hypoteksföreningarna gällande författningen. Styrelsen för Svenska jordbrukskreclitkassanyttrar. En sammanläggning av ett antal mindre jordbruksfastigheter till en enda större jordregisterenhet får uppenbarligen vissa konsekvenser ur inteckningssynpunkt. Huru lämpligen skall förfaras med eventuella inteckningslån, som före föreningsjordbrukets bildande beviljats i de överlåtna fastigheterna, torde få bedömas från fall till fall. Dock anser styrelsen sig böra fästa uppmärksamheten vid, att ett bibehållande i enskild ägo av mangårdsbyggnader med kringliggande tomter och trädgårdar kan befaras i vissa fall menligt påverka föreningsjordbrukets ställning ur kreditsynpunkt. Departementschefen. Spörsmålet, huruvida avstyckning av tomtområde bör kunna ifrågakomma vid bildandet av sambruksförening genom sammanskott av medlemmarna tillhörig jord, synes förlora något i betydelse, därest i enlighet med mitt förslag viss möjlighet öppnas till drivande av förenings
