avgående medlems andel, torde man ha förbisett, att lagutkastet öppnar möjlighet för sambruksförening att i sina stadgar förbehålla sig lösningsrätt till avgående medlems andel. Det lärer emellertid icke vara välbetänkt att i själva lagtexten upptaga en allmängiltig regel, som kan skapa den föreställningen, att det ankommer på föreningen att anskaffa efterträdare åt eller att själv lösa andelen från den medlem, som av mer eller mindre legitima skäl vill utträda ur föreningen. Såsom i ett yttrande påpekats, kan det innebära en svår påfrestning för föreningens ekonomi om föreningen skulle inlösa en avgående medlems andel och i regel torde det väl komma att te sig som en fördel för föreningen att det i första hand ankommer på den medlem, som vill övergiva det gemensamma företaget, att skaffa en lämplig efterträdare. I praktiken lärer väl samråd komma att äga rum mellan föreningens styrelse och den avgående medlemmen. Vad angår förslaget, att lån av allmänna medel skulle ställas till förfogande för att underlätta överlåtelse av andel, är detta ett uppslag, som framförts redan i betänkandet. Liksom övriga frågor om statliga åtgärder för ekonomiskt stöd åt föreningsjordbruket torde emellertid nu berörda förslag få behandlas i annat sammanhang. Beträffande det fall, att andel i sambruksförening genom gåva överlåtits till bröstarvinge, kan jag icke finna anledning antaga, att icke detta fall skulle utan konflikter kunna lösas enligt 11 § departementsförslaget, som självfallet även avser benefik överlåtelse. Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen för avgivna yttranden har yrkanden framkommit om såväl inskränkt som utvidgad användning av skiljemannaförfarande vid övergång av andel i sambruksförening. Vid de i 14 § departementsförslaget avsedda fallen av överlåtelse lärer huvudfrågan bliva, huruvida en tilltänkt ny medlem "skäligen bör tagas för god såsom medlem". Detta spörsmål synes mig särskilt ägnat för behandling inför skiljemän. Frågan huruvida bestämmelse i lagen utgör hinder för antagande av medlem, till vilken andel övergått på grund av bodelning eller arv, synes mera äga karaktär av ren domstolsfråga. I detta sammanhang kan framhållas, att den i det föregående angivna jämkning av lagutkastet, som framgår av 4 § andra stycket departementsförslaget, möjliggör för Kungl. Maj:t att medgiva dispens från kravet på yrkeskunskap t. ex. i fråga om avliden medlems bröstarvinge, som föreningen själv önskar antaga till medlem men som ännu icke förvärvat erforderlig yrkeskunskap. Om fondhildning och vinstutdelning. I betänkandet påpekas, att föreningslagens bestämmelser rörande fondbildning och vinstutdelning äro mycket knapphändiga, medan däremot stor uppmärksamhet ägnats spörsmålet om kapitalbildning och
