konsolidering vid utarbetandet av den nya aktiebolagslagen. Att stor frihet lämnats de ekonomiska föreningarna med avseende å kapitalbildningen torde, yttrar utredningsmannen, finna sin förklaring däri, att inom föreiiingslagens ram skola inrymmas sammanslutningar av mycket skiftande slag, däribland små företag med starkt begränsade möjligheter till kapitalanskaffiiing. I direktiven för den pågående översynen av föreningslagen nänmais dock särskilt bland de frågor, som skola övervägas, spörsmålen om vinstutdelning och åtgärder syftande till företagens konsolidering, varför det vore anledning antaga, att föreningslagen efter överarbetningen komme att innefatta regler, som mera anslöte sig till aktiebolagslagens ståndpunkt än de nuvarande. Utredningsmannen finner det alldeles uppenbart, att regler om fondbildning och vinstutdelning borde uppställas för sambruksföreningarna och för9 ordar att detta för föreningarnas fortbestånd centrala och betydelsefulla problem upptoges till behandling i själva lagen. Däremot har utredningsmannen ansett det leda till en onödig komplicering av lagtexten att däri närmare ange, huru uppkommen vinst i övrigt skulle disponeras. Härutinnan har ansetts vara till fyllest att i lagens motiv ange vissa riktlinjer, varefter åt föreningarna skulle överlåtas att i sina stadgar reglera på vad sätt – genom beslut på föreningssammanträde – vinsten i övrigt skulle disponeras. I betänkandet anföres vidare bl. a. En sambruksförenings tillgångar torde normalt komma att bestå av en jordbruksfastighet jämte erforderliga jordbruksinventarier och förråd. Med någon schematisering torde man kunna utgå från, att av tillgångarna ungefär hälften kommer att belöpa på fast egendom och hälften på inventarier och förråd. En enkel och för medlemmarna själva lätt begriplig lösning av fondbildningsproblemet torde kunna vinnas, därest kapitalbildningen anknytes till de angivna tillgångarna, så att reservfonden bestämmes skola minst utgöra ett visst antal procent av den fasta egendomens värde och visst antal procent av övriga tillgångars värde. Vad angår de åsyftade procenttalens storlek, torde böra eftersträvas, att sambruksförening samlar ett eget kapital, vilket täcker vad som ligger över 60 procent av den fasta egendomens taxeringsvärde. Beträffande övriga kapitaltillgångar synes önskvärt, att 60 procent av dessas värde täckes av egna medel. – – – –. Det nu framlagda förslaget innebär starkare krav på kapitalbildningen an det, som uppställts i aktiebolagslagen. Givetvis kan diskuteras, om förslaget kan anses ställa fordringarna för högt. Förslaget synes doek- ägnat att skapa en sund ekonomi hos sambruksföreningarna. Många enskilda jordbrukare ha självfallet en betydligt sämre ställning, men detta är viil just ett av de missförhållanden, man genom införande av institutet f|¿-iren.iiigsjoidbruk vill medverka till att avlägsna. Betydelsen av att sambrukstoreningarna val rusta sig att möta kriser inom jordbruket bör vidare framhållas och- ett betryggande eget kapital ger självfallet företaget förbättrade arbetsmöjligheter också under mera normala år. Å andra sidan är tydligt, att, om en medlem önskar läinna föreningen och skall sätta annan personi sitt stalle- serlaii kapitalbildningen någon längre tid pågått, svårigheten lor- den- nytilltriulande att inlösa den avgående medlemmens andel blir större ju liogre kraveii pa fondbildning ställts. Denna syiipunkt synes dock icke böra tillgodoses genom alt kraven på kapitalbildning nedprutas ut.an i stället torde man på denna
