att närvara vid polisnänmdens sammanträden och att deltaga i dess överläggningar. Att i detta sammanhang lagfästa en sådan befogenhet synes dock ej behövligt, då utvecklingen under de senare åren alltmer gått i den riktningen, att polischeferna kallas till polisnämndernas sammanträden för att där lämna önskade upplysningar. Rätt till ersättning vid biträde åt ordningsmakten. Gällande bestämmelser. Enligt förordningen den 15 juni 1935 (nr 330) om ersättning av statsmedel för skada vid biträde åt ordningsmakten äger enskild person, som biträtt ordningsmakten vid fullgörande av dess uppgift, i vissa fall rätt till ersättning av statsmedel för skada som därvid tillskyndats honom; l detta hänseende gäller, att om någon biträtt polismyndighet, polisman eller ordningsvakt vid ingripande mot person, som stört den allmänna ordningen eller begått eller misstänkts för brott eller kunnat antagas vara farlig för allmän säkerhet, och till följd av ingripandet skada till person eller egendom tillskyndats honom, ersättning för skadan skall utgivas av allmänna medel. Ersättning skall dock ej utgå, då biträde varken påkallats eller eljest synts nödigt, ej heller då det lämnats mot uttryckligt förbud av polisverksamhetens utövare (1 § 1 st.). Ersättningen skall bestämmas enligt de i 6 kap. strafflagen beträffande skadestånd stadgade grunderna; dock att därvid i fall som sägs i 4 § nämnda kap. – d. v. s. vid prövning av fråga om underhåll åt efterlevande – avseende ej skall fästas vid tillgångarna hos den som må vara ansvarig för skadan (1 § 2 st.). Rätt till ersättning prövas av länsstyrelsen i den ort, där skadan inträffat. Ansökning om ersättning skall göras inom ett år från det skadan skedde (2 §). Vid ansökningen bör fogas utredning om skadan och dess uppkomst. Finnes nödigt att för vinnande av fullständig utredning i ärendet någon höres såsom vittne eller upplysningsvis, äger länsstyrelsen förordna om sådant förhör vid allmän domstol (3 §). För belopp, som statsverket utgivit till den skadelidande, inträder statsverket i dennes rätt mot den som är ansvarig för skadan (4 §). Slutligen stadgas att närmare föreskrifter om tillämpningen av förordningen skola meddelas av Kungl. Maj:t (5 §). Dylika tillämpningsbestämmelser äro givna i kungörelse den 15 juni 1935 (nr 331). Utredningen. Vid behandlingen av frågan om allmänhetens villighet att biträda polisen i dess verksamhet framhåller utredningen att polisen vid fullgörande av sin uppgift att trygga den allmänna ordningen och säkerheten icke sällan vore beroende av allmänhetens stöd och medverkan både direkt och indirekt. Att vid behov på polisens begäran eller självmant bistå ordningsmakten borde enligt utredningens mening vara en självklar skyldighet för alla ansvarskännande medborgare, ehuru någon straffsanktionerad sådan skyldighet ej förelåge enligt svensk rätt. Dessvärre nödgades man
