Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Kungl. Mnj:ts proposition nr 64. ej med de krav på vidgat personalinflytande, som alltmer gjort sig gällande inom olika områden av samliällslivet. Vad utredningen anfört till stöd för ett upphävande av förbudet för polischef och polisman att tillhöra polisnämnd synes mig tala för att förslaget bör genomföras. – Förbudet för polischef och honom underställd polisman att tillhöra polisnämnd motiverades vid dess tillkomst framför allt därmed, att polisnämnderna skulle framstå såsom opartiska i de frågor, som det ankomme på dem att handlägga. I den kritik, som framförts mot förbudets upphävande, har i allmänhet gjorts gällande att denna synpunkt fortfarande borde tillmätas avgörande betydelse. De farhågor, som därvid uttalats för att ärendena icke skulle handläggas med erforderlig objektivitet, därest polistjänsteman bleve ledamot av polisnämnd,- måste emellertid enligt min mening betecknas såsom överdrivna. Samma risk för bristande saklighet skulle i så fall även föreligga beträffande andra liknande kommunorgan, såsom exempelvis drätselkammare och kommunalnämnd. Såsom utredningen påpekat utöva nämligen dessa organ i de kommuner, där polisnämnd ej finnes tillsatt, även polisnämndens befogenheter. Något förbud speciellt för polisdistriktens befattningshavare att tillhöra drätselkammare eller kommunalnämnd har emellertid icke uppställts. Behov av ett dylikt förbud har veterligen ej heller försports. Detta torde bl. a. sammanhänga med att ledamot i kommunorgan av här ifrågavarande slag icke anses böra deltaga i avgörandet av ett ärende, vari han äger ett rent personligt intresse som är stridande mot kommunens. För polisnämndens vidkommande innebär denna oskrivna regel, att en polisman icke bör deltaga i polisnämndens avgöranden av ärenden, som exempelvis avse hans enskilda löneförmåner, hans befordran eller dylikt. Att i detta sammanhang vidare ingå på frågan om de jävshinder, som föreligga för ledamöter i polisnämnd, synes icke erforderligt. I flera remissyttranden – särskilt från landsfogdehåll – har påpekats, att, därest utredningens förslag skulle genomföras, polischefen borde bli självskriven ledamot av polisnämnden. En lagändring av dylikt innehåll anser jag mig dock icke kunna tillstyrka, lika litet som jag kan ansluta mig till de uppslag i övrigt, som framkommit i fråga om polisnämndernas sammansättning. Därvid vill jag framhålla att, när jag anser förbudet för polisdistriktens befattningshavare att tillhöra polisnämnd böra upphävas, jag därmed icke uttalat mig för att någon av dessa befattningshavare skall äga ovillkorlig rätt att bli ledamot i polisnämnd. Utredningens av mig tillstyrkta förslag innebär icke någon skyldighet utan endast en rätt för kommun, som så finner lämpligt, att invälja representant för polisverksamheten i polisnämnden. I vad mån denna möjlighet bör tillvaratagas ha kommunerna att själva avgöra. I vissa yttranden har framförts tanken på att stadga rätt för polischefen