bedrivas i detta län, skulle en sådan verksamhet icke lyckas i något annat län på ostkusten, i varje fall icke om försäkringen skulle gälla alla redskap. I många fall skulle sålunda de erlagda premierna icke förslå att täcka kostnaderna för skadeersättningarna medan i andra fall, såsom på västkusten, premierna skulle bli alltför betungande för fiskarena. De höga avgifterna på västkusten skulle också kunna tänkas få den konsekvensen, att fiskarena där via den statliga utjämningsfonden skulle komma att delvis få finansiera försäkringen på ostkusten. – Lantbruksstyrelsen ifrågasätter slutligen om man ej i stället skulle kunna tänka sig en försäkring mot onormalt stegrade omkostnader för fisket till följd av redskapsförluster. Därigenom skulle det enligt lantbruksstyrelsens uppfattning bli lättare att utöva kontroll, enär kostnadsstegringens omfattning ofta skulle kunna styrkas genom verifikationer eller bokföringsutdrag. Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt anser, att utredningens kalkyler rörande förhållandet mellan redskapens värde och fångstens försäljningsvärde äro felaktiga. Fiskeriintendenten anför, att utredningen ej beaktat att vad västkustfisket angår en avsevärd del av fångstvärdet faller på fiskare som icke äga redskap och sålunda ej heller komma att försäkra några. En omräkning av den beräknade storleken av statsbidraget för såväl organiserandet av försäkringsföreningarna som av försäkringspremiernas storlek är därför nödvändig om icke ekonomiska överraskningar skola uppstå för föreningarna. Premiens storlek måste beräknas på ett betydligt lägre fångstvärde än utredningen gjort. Intendenten föreslår i stället att premien skall utgå med visst belopp för varje 100 kronor försäkrat värde. Ostkustfisk centralförening och Svenska ostkustfiskarenas centralförbund ifrågasätta om utredningens förslag överhuvud taget är praktiskt utförbart och anföra bland annat följande. Det kan ifrågasättas, om icke fiskarena skulle få vidkännas förlusterna även vid katastrofskador, eftersom den föreslagna utjämningsfonden är avsedd att bildas genom kraftigt tilltagna inbetalningar från de lokala försäkringsföreningarna. I varje fall är förslaget byggt på rent försäkringstekniska grunder och med alltför liten kontakt med och kännedom om fiskets förhållanden. De båda organisationerna befara, att en redskapsförsäkring efter de grunder utredningen föreslagit skulle få mycket liten anslutning bland ostkustens fiskare. Med hänsyn till att i varje fall ostkustens fiskare tillhöra en av landets ekonomiskt sett allra sämst ställda befolkningsgrupper, böra deras ekonomiska medverkan genom premiebetalning och självrisk endast ske i begränsad omfattning. Man måste därför räkna med bi- drag av statsmedel i större omfattning än vad utredningen gjort. Vidare är det icke möjligt att erhålla tillfredsställande och rättvisa uppgifter på värdet av fångsterna om detta delvis skall grundas på deklarationer av fiskarena. Endast om producentföreningarna erhålla ensamrätt att mottaga samtliga fångster eller vissa fisksorter kan det bli möjligt att bestämma premien i förhållande till värdet av den levererade fisken. I den mån även andra redskap än sådana, varmed fiske av nämnda fiskslag bedrives, skall kunna bli föremål för försäkring torde det bli nödvändigt att för dessa fastställa premien efter värdet av de försäkrade redskapen. Qstergötlands kustfiskareförbund och Östergötlands fiskförsäljningsförenlng anse det nodvandigt att anpassa premiernas storlek till riskmomenten
