i betydligt större omfattning än som är möjligt med den av utredningen föreslagna variationen av självrisken. Gotlands fzskareförbunfl förmenar, att en fast premie måste finnas, enär annars premiebetalningen för de fiskare som stå utanför organisationerna blir ytterst svår att kontrollera. Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag anser den föreslagna premieberäkningen tänkbar endast inom distrikt med ensartade betingelser för fisket. Inom andra distrikt vore det nödvändigt att anpassa premien efter redskapens värde. Denna beräkningsgrund måste också användas då icke all fisk försåldes genom fiskförsäljningsförening, enär fiskarenas deklarationsuppgifter vore omöjliga att kontrollera. Bohusläns islandsfiskares förening framhåller, att med den föreslagna premieberäkningen för vissa redskap med lågt anskaffningsvärde skulle behöva betalas premier, som ligga högt över kostnaden för nyanskaffning. På grund härav och på grund av de olika stora riskmomenten för olika redskap, vilka ej kunna utjämnas med varierande självrisk, anser föreningen att försäkringsformen kan bli mindre lockande för ett stort antal fiskare. Föreningen ifrågasätter om man icke till vissa större försäkringsföreningar skulle kunna sammanföra försäkringstagare med redskap av mera enhetlig karaktär. Frågan om vilka redskap som skola omfattas av förs äk r i n g e n har i en del av de tidigare refererade yttrandena berörts i samband med frågan om premieberäkningen. Norra Kalmar läns kustfiskareförbund anser, att denna fråga bör avgöras lokalt, och att det ej bör vara något tvång för en fiskare att ha alla sina redskap försäkrade. Enligt förbundets uppfattning skulle det eljest bli svårt att såsom medlemmar i föreningarna erhålla fiskare med redskap, som delvis i mycket ringa utsträckning äro utsatta för förluster. Den föreslagna sj ä 1 vr i s k e n på 100 kronor är enligt flera yrkesorganisationer alltför högt tilltagen och bör sänkas till 75 eller 50 kronor. Vidare bör självrisken enligt deras åsikt beräknas på samtliga under året uppkomna skador. Södra Kalmar läns kustfiskareförbund framhåller sålunda, att det ofta händer att skadorna vid översegling av strömmings- ochlaxgarnslänkar inskränka sig till ett eller två garn men att det kan hända att samme fiskare får sina garn överseglade kanske tio gånger på en säsong. Gävleborgs läns fiskredskapsförsäkringsbolag påpekar, att minsta självrisken i bolaget sedan 1945 är fastställd till 150 kronor. Beträffande den föreslagna f o n d b i l d n i n g e n avstyrker riksräkenskapsuerket, att en särskild statlig fond inrättas. Det vore enligt verkets mening ändamålsenligare att alla föreningarnas överskottsmedel tillgodofördes respektive förening och att de bidrag av statsmedel som skulle utgå anvisades direkt av anslag å riksstaten av reservationsanslags natur. Under samma anslag borde anvisas de medel som erfordrades till fiskare för förlust av fiskredskap m. m.
