Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

driva annan försäkringsverksamhet därest tillstånd därtill erhålles jämlikt lagen om försäkringsrörelse. En förutsättning för att statsbidrag skall kunna utgå till sådana bolag för förluster å redskapsförsäkringen torde dock böra vara, att denna hålles helt skild från bolagets övriga verksamhet. I organisatoriskt avseende torde försäkringsföretagen böra anpassas efter bestämmelserna i det förslag till lag om försäkringsrörelse som i år framlägges för riksdagen och avses träda i kraft den 1 januari 1949. Företagen torde sålunda böra organiseras såsom ömsesidiga försäkringsbolag. Regler beträffande sådana bolags organisation lämnas i nämnda lag, och jag torde därför icke närmare behöva ingå på denna fråga. Utredningen har föreslagit, att i bolagens styrelse skulle ingå en ledamot och en suppleant såsom representanter för en övervakande statlig myndighet, men med hänsyn till att garantier på annat sätt torde förefinnas för att statens intressen bliva tillgodosedda synes en sådan anordning icke vara av behovet påkallad. För att sådant bolag skall äga rätt att meddela försäkring med statsbidrag torde, förutom att bolagsordningen i enlighet med vad i nyssnämnda lagförslag sägs blivit stadfäst av Kungl. Maj:t, böra fordras, att bolaget av Kungl. Maj:t antagits till försäkringsgivare med ändamål att meddela här avsedd försäkring med statsbidrag. Sådant medgivande bör givetvis lämnas endast under förutsättning att bolagets verksamhet kan anses bliva till gagn för fiskarena och därmed också för det allmänna. Förutsättning för antagande bör vidare vara att bolaget skall ställa sig till efterrättelse de grunder för försäkringsverksamhetens bedrivande, som angivas i det följande eller som i enlighet med sagda grunder meddelas av Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen, ävensom att bolaget i övrigt handhar försäkringsverksamheten på ett sätt, som är ägnat att främja syftet med densamma. Skulle bolaget bryta häremot och icke ställa sig till efterrättelse föreläggande att vidtaga rättelse, bör antagandet kunna återkallas av Kungl. Maj:t. Antagandet bör vidare upphöra att gälla, om bolaget träder i likvidation eller kommer i konkurstillstånd. Försäkringen bör endast avse de direkta förluster som kunna åsamkas fiskarena genom att fiskredskap förstöres eller skadas. Försäkringen bör sålunda icke avse det avbräck som kan vållas fiskarena genom avsaknaden av redskap under tiden till dess nya fiskredskap kunna anskaffas i stället för de förlorade eller skadade. Såsom förut berörts erbjuder utformningen av en fiskredskapsförsäkring betydande svårigheter. Framför allt gäller detta möjligheterna att anordna en effektiv värdering av redskapen och kontroll av anmälda förluster och skador och att på ett rättvist sätt bestämma grunderna för försäkringsavgifterna och dessas storlek. Det vid skadeförsäkring i allmänhet tillämpade systemet att sätta. avgifterna i relation till försäkringsobjektens värde och förefintliga risker skulle onekligen giva det rättvisaste resultatet. Detta förutsätter emellertid att de olika redskapen på förhand måste åsättas bestämda värden, vilket skulle nödvåndiggöra en vidlyftig och dyrbar organisalionsapparat, i synnerhet som värderingen på grund av redskapens