lö Kungl. Illuj:ts proposition nr 70. starkt varierande hållbarhet och förslitning måste ske med relativt korta mellanrum. (ienom att icke göra premiernas storlek beroende av redskapens värde. torde man emellertid kunna undvika en sådan förhandsvärdering. Visserligen bliva svårigheterna att efter intriiffade skadefall kontrollera försäkringstagarnas uppgifter om skadornas och förlusternas storlek därigenom större, men genom att, såsom utredningen föreslagit, låta kontrollen ombesörjas av lokalt tillsatta besiktningsmän, som själva äro fiskare och medlemmar av försäkringsbolagen, torde likväl ett tämligen tillförlitligt resultat härutinnan kunna erhållas. Den omständigheten att det statistiska underlaget beträffande omfattningen av fiskredskapsförlusterna är synnerligen ofullständigt och riskerna därför icke möjliga att uppskatta på förhand medför ävenledes, att en premieberäkning på grundval av redskapens värde icke synes kunna åvägabringas. Det av utredningen förordade tillvägagångssättet att låta premien utgå med en viss procentsats av fångstvärdet, synes mig därför av praktiska skäl vara att föredraga framför andra alternativ. Därvid torde hela fångsten böra läggas till grund för premieberäkningen, oavsett om alla i fisket deltagande fiskare äro delägare i redskapen. Det på västkusten praktiserade systemet att fiska i lag och dela vinsten mellan lagets medlemmar, oberoende av om de äro delägare i båt och redskap, torde nämligen för de fiskare som ej äro delägare, såvitt nu är i fråga, närmast kunna betraktas som en anställningsform och sålunda icke böra inverka på premiens storlek. Utredningens förslag att försäkringsavgiften skall generellt fastställas till ett belopp som svarar mot e n procent av värdet av försåld fångst, oavsett de olikheter i fråga om redskapsutrustning och riskmoment som kunna föreligga mellan försäkringsbolagens verksamhetsområden kan jag däremot icke ansluta mig till, så mycket mindre som jag av skäl som i det följande skola utvecklas ej är beredd att tillstyrka, att en för samtliga företag gemensam riskutjämningsfond inrättas. En dylik beräkningsgrund skulle med hänsyn till att förhållandet mellan fångsternas och redskapens värde varierar starkt mellan olika delar av landet leda till att premien på vissa håll bleve alltför hög, medan den på andra kanske skulle bliva otillräcklig. I stället torde den procentsats på fångstvärdet, med vilken premien bör utgå, i princip böra beräknas för varje försäkringsbolag och på sådant sätt, att täckning erhålles för administrationskostnader och normala förlustrisker. Härvid bör vcderhörlig hänsyn tagas till de särskilda omständigheter och riskmoment som kunna förefinnas inom varje verksamhetsområde. Vid avvägningen av premiens storlek bör dessutom hänsyn tagas till behovet av att under verksamhetsår med normal skadefrekvens avsättning skall kunna göras till fondbildning inom bolagen. Försäkringsbolag bör vara skyldigt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om premiernas storlek, som försäkringsinspekliionen från nu angivna utgångspunkter kan finna erforderligt meddela. Fomlhildningen bör till en början var-|relativt stor så att bolagen snabbt konsolideras och erhålla ekonomisk stadga. Med hänsyn till att statsbidrag, vartill jag återkommer i det följande., ieke avses skola utgå på det
