gränsen från Norge införda byggnadsmaterial och livsmedel, maskiner och verktyg m. m. – o Byggnadsarbetet beräknas kräva en arbetstid av tre år och kommer att utföras i huvudsak under den varmare årstiden under åren 1947-49, då ca 120 man komma att sysselsättas. Förbrukningen av material kan preliminärt beräknas uppgå till 1 000 å 4 000 ton cement, 300 à 1200 ton armeringsjärn, trämaterial för ställningar, formar och provisoriska byggnader samt diverse andra byggnadsmaterial i mindre omfattning. Enär byggnadsarbetet utföres helt och hållet för norsk räkning, med norsk arbetskraft och av norska material samt enär byggnadsplatsen är belägen helt nära riksgränsen och transportförbindelser till Sverige praktiskt taget saknas, kommer ingen konkurrens att råda om förbrukning av motsvarande svenska varor. Enligt gällande tulltaxeförordning skulle tull behöva erläggas vid införsel av de flesta av här ifrågakommande varor, erforderliga för byggnadsarbetet. Över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits gemensamt av kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 21 februari, av kontrollstyrelsen den 3 oktober, av länsstyrelsen i Jämtlands län den 14 oktober och av statens utlänningskommission den 3 november 1947, varjämte Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet den 13 december 1947 avgivit yttrande i ärendet. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ha bland annat framhållit, att den planerade regleringsdammen vore avsedd att uppföras på en i närheten av riksröset nr 154 belägen plats, vilken saknade annan vägförbindelse än den som från norsk sida vore under byggnad dit. Närmaste svenska orter, där tullpersonal funnes stationerad, vore Malmagen och Storlien, dit avståndet fågelvägen utgjorde 37 respektive 42 kilometer eller en och en halv à två dagsmarscher i oländig fjällterräng. Den ifrågasätta tullfriheten, för vilken krävdes samtycke av riksdagen, torde avse dels för regleringsdammens anläggning erforderliga byggnadsmaterialier och maskiner, dels förnödenheter för den norska arbetsstyrkans behov, dels ock transportmedel för befordran över riksgrånsen till och från arbetsplatsen av personer och varor. Ur synpunkten av de intressen, ämbetsverken hade att tillvarataga, ha verken förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen. Såsom villkor för tullfrihetens åtnjutande torde emellertid böra gälla, att transportmedel samt materialier och förnödenheter, vilka icke tagits i anspråk vid anläggningens utförande, efter arbetets avslutande bliva återutförda. Kontrollstyrelsen har i huvudsak anfört följande. Kontrollstyrelsen har inhämtat, att arbetsstyrkan vid ifrågavarande arbetsplats visserligen kommer att förläggas i baracker på svenskt område, men att man har anledning att vänta, att en stor del av denna arbetsstyrka vid veckoskiftena kommer att återvända till sina boplatser på norskt område. Då fritidsvistelsen således i stor utsträckning kommer att vara förlagd till norskt område, synes det legitima behovet av tillgång till rusdrycker på svenskt område väl kunna täckas genom den resande enligt 1 § 1 mom.
