den 30 september 1948 samt, därest så vore fallet, om och i vad mån ändringar i lagen borde genomföras. Sedan medicinalstyrelsen i anledning härav inhämtat yttranden från Sveriges tandläkarförbund, svenska tandläkaresällskapet, Sveriges tandvårdsinspektörsförening, odontologiska föreningarna i Stockholm och MalmöLund, svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 november 1947 föreslagit att lagen erhåller fortsatt giltighet t. o. m. utgången av september 1949. Styrelsen har tillika hemställt, att stipendierna till tandläkarstuderande måtte utgå med ett till 2 000 kronor förhöjt årligt belopp samt att såsom följd härav det för nästa budgetår föreslagna anslagsbeloppet jämkades uppåt i anslutning härtill. Ytterligare har styrelsen hemställt att erforderliga åtgärder för inrättande av det tredje tandläkarinstitut, som riksdagen uttalat sig för, måtte vidtagas utan dröjsmål. Över medicinalstyrelsens skrivelse den 13 november 1947 ha genom remiss yttranden inhämtats från statskontoret, lärarkollegiet vid tandläkarinstitutet i Stockholm samt 1946 års folktandvårdssakkunniga, varjämte de av medicinalstyrelsen tidigare hörda sammanslutningarna beretts tillfälle att ånyo yttra sig. Medicinalstyrelsens förslag att förläna 1943 års lag fortsatt giltighet t. o. m. utgången av september 1949 tillstyrkes av statskontoret, 1946 års folktandvårdssakkunniga och landstingsförbundet. Lärarkollegiet vill icke motsätta sig en förlängning av lagen för en kortare tidsperiod, därest ett trängande behov därav föreligger. Tandvårdsinspektörsföreningen – som i princip ogillar en lagstiftning av ifrågavarande karaktär – anser en förlängning av lagen nödvändig, om folktandvårdens verksamhet skall kunna i nuvarande omfattning hållas något så när i gång. Övriga hörda sammanslutningar ha ställt sig avvisande till en ytterligare förlängning av lagen. Förslaget om höjning av stipendiernas storlek till 2 000 kronor har tillstyrkts av landstingsförbundet, stadsförbundet, tandläkarförbundet, tandläkaresällskapet och båda odontologiska föreningarna. Statskontoret har ifrågasatt en höjning till 1 500 kronor. 1946 års folktandvårdssakkunniga, lärarkollegiet vid tandläkarinstitutet i Stockholm samt tandvårdsinspektörsföreningen ha icke yttrat sig i denna del. Sveriges akademikers centralorganisation och tandläkarförbundet ha sedermera – efter det jag förklarat mig villig medverka till att förslag förelägges denna riksdag om höjning av beloppen av tandläkarstipendierna, att organisationerna beredes tillfälle att genom utsedda representanter inför 1946 års folktandvårdssakkunniga muntligen få framlägga sina synpunkter på folktandvårdsorganisationen samt att en vidgad upplysning kommer till stånd bland de studerande vid tandläkarinstituten rörande den sociala tandvården samt tjänstgörings- och avlöningsförhållandena inom folktandvården – i skrivelse den 30 januari 1948 till mig förbundit sig att, under förutsättning att 1943 års lag om viss begränsning av legitimation som tand
