läkare icke ytterligare förlängdes, för tiden t. o. m. den 80 september 1949 ställa tandläkare till förfogande för tjänstgöring inom folktandvården i samma utsträckning som om lagen förlängts att gälla för tiden t. o. m. sistnämnda dag. Centralorganisationen och tandläkarförhundet ha i skrivelsen vidare utfäst sig att före den 15 februari 1948 ha införskaffat skriftliga, individuella förbindelser från de i folktandvården tjäntgörande tandläkare och de tandläkarstuderande, för vilka frågan om lagens fortsatta giltighet vore aktuell, att de skola stå till förfogande för tjänstgöring inom folktandvården under minst så läng tid och på samma villkor som om lagens giltighetstid förlängts till den 1 oktober 1949. Sedermera ha 25 av de 81 tandläkare, som efter den 30 september 1947 börjat sitt praktikàr inom folktandvården, och samtliga de tandläkarstuderande, som kunna ifrågakomma (312), avgivit dylika förbindelser. Medicinalstyrelsen har i avgivet yttrande förklarat sig icke vilja motsätta sig organisationernas förlag. Vid övervägande av vad sålunda förekommit har jag funnit mig icke böra framlägga förslag om att ge 1948 års lag om viss begränsning av legitimation som tandläkare förlängd giltighet för tiden efter den 80 september 1948. Däremot har jag ansett mig böra biträda medicinalstyrelsens förslag om en höjning av stipendiebeloppen till 2 000 kronor för är, därvid antalet stipendier för nästkommande budgetår dock icke synes böra beräknas till mer än 125. Jag vill i det följande närmare redogöra för vad som förekommit i detta ärende. Folktandvårdens nuvarande organisation. De huvudsakliga bestämmelser, som reglera folktandvården, återfinnas i kungörelsen den 3 juni 1938 angående statsbidrag till folklandudrd (nr 368; ändr. nr 351/1940, 1058/1940, 422/1942, 333/1945 och 280/1947). Uppgiften att organisera och handha folktandvården är anförtrodd åt landstingen resp. städerna utanför landsting. Ledningen av folktandvården Skall inom varje landstingsområde utövas av den hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen om landsting. Landstingsområde skall för folktandvårdens ombesörjande vara indelat i tandvårdsdistrikt i enlighet med en av medicinalstyrelsen godkänd plan. I varje distrikt skall finnas minst en fast tandpoliklinik, där som regel behandling meddelas såväl barn som vuxna. Vid varje sådan poliklinik skola vara anställda minst en tandläkare (distriktstandläkare) och en tandsköterska (distriktstandsköterska). I distrikt, där med hänsyn till ytvidd, kommunikationsförhållanden eller andra särskilda omständigheter så erfordras, må tillika anordnas en eller flora polikliniker för ambulatorisk tandvård. Såsom komplement till
