Propositionens huvudsakliga innehåll.
Genom denna proposition framlägges en ny huvuddel i den revision av 1864 års strafflag, som inleddes genom den år 1942 av riksdagen antagna nya lagstiftningen om förmögenhetsbrott. I nu förevarande avsnitt av reformarbetet ha behandlats brott mot staten och allmänheten. Dessa ha i huvudsaklig anslutning till den nuvarande kapitelindelningen uppdelats sålunda att 8 kap. upptager brott mot rikets säkerhet, 9 kap. högmålsbrott, 10 kap. brott mot allmän verksamhet, 11 kap. brott mot allmän ordning, 12 kap. förfalskningsbrott, 13 kap. mened och falskt åtal samt annan osann utsaga, 19 kap. allmänfarliga brott, 24 kap. skadegörelse ävensom tagande av olovlig samt 25 kap. ämbetsbrott.
Omarbetandet av stadgandena angående dessa särskilda brott har givit anledning till vissa ändringar även i de allmänna bestämmelserna i 1–6 kap. strafflagen.
I sistnämnda hänseende må av mera betydelsefulla nyheter först framhållas, att i 2 kap. föreslås enhetliga regler angående förverkande av egendom, som kommit till brottslig användning. En principiellt viktig nyhet i detta kapitel är vidare en allmän regel att, då någon haft vinning av brott, ett däremot svarande belopp skall kunna förklaras förverkat. I 3 kap. föreslås bl. a. en väsentlig omläggning av bestämmelserna om delaktighet i brott. De nya reglerna innebära, att den nuvarande principiella skillnaden mellan gärningsmannaskap och delaktighet bortfaller. Även om i ett visst fall ingen kan straffas som gärningsman, skall sålunda envar som med råd eller dåd främjat gärningen vara straffbar, förutsatt att brott kommit till stånd. I samband med de nya reglerna om medverkan ha i 3 kap. även upptagits allmänna bestämmelser om förberedelse till brott. I vilka fall dessa bestämmelser skola bli tillämpliga, angives sedan direkt i strafflagens speciella del.
Vad därefter angår de i propositionen behandlade särskilda brotten, ha till en början i 8 kap. upptagits de mot statens yttre säkerhet riktade brotten, av vilka de praktiskt viktigaste avse spioneri. I förslaget ha de under krigsåren tillkomna stadgandena i detta ämne underkastats omarbetning med särskilt syfte att vinna en skarpare gränsdragning kring det straffbara området. Det under kriget införda brottet olovlig underrättelseverksamhet återfinnes i propositionen endast i så måtte, att där upptages ett stadgande om straff för militärt spionage mot främmande makt. Detta brott har angivits sålunda att någon, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, efter åtagande eller mot ersättning bedriver verksamhet för att anskaffa uppgifter som röra annan främmande makts militära förhållanden av hemlig natur. En väsentlig minskning av det straffbara området har skett även i fråga om gärningar som äro ägnade att skada rikets vänskapliga förbindelser med främmande makt. Det under kriget likaledes tillkomna stadgandet om straff för den, som av främmande makt mottager penningar för att
