gällande rätt. Till en början återfinnes icke i kommittéförslaget någon motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna i 8: 8 om krigsspioneri, som består i att någon vid krig eller då krig hotar riket låter sig brukas av fienden till att anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, eller att någon under nämnda förhållanden till fienden lämnar upplysning om sådan hemlighet. Kommittén har funnit, att någon bestämmelse om krigsspioneri icke vore erforderlig i den allmänna strafflagen och att en nu förekommande hänvisning i 134 § strafflagen för krigsmakten borde ersättas med en därstädes upptagen beskrivning av gärningen.
Kommittéförslagets båda spioneriparagrafer avse att, ehuru med betydande ändringar, motsvara stadgandena om spioneri i nuvarande 8: 11 och 14. Av dessa båda paragrafer hänvisar den förra i fråga om brottets objektiva sida till 8: 9 och 10. I 8: 9 stadgas straff för den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning om något sakförhållande som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Härmed jämställes, att någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller annat föremål, som innefattar upplysning om sakförhållande, varom nu sagts. I 8: 10 första stycket straffas att någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar sådant föremål, som i 8: 9 sägs. Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan skall anses, att den allmänt kungöres. Enligt ett särskilt stadgande i 8: 13 gäller vidare, att beträffande oriktig upplysning, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom hemlighet, 8: 9 och 10 skola äga motsvarande tillämpning. Intetdera av brotten i 8: 9 och 10 betecknas spioneri. I 8: 11 stadgas däremot, att där någon förövar gärning, som i 9 § sägs, för att gå främmande makt till handa, han skall för spioneri dömas till straffarbete i högst sex år. Vad sålunda stadgats skall vidare gälla även i fråga om gärning som omförmäles i 8: 10 första stycket. I 8: 14 slutligen stadgas fängelse eller straffarbete i högst fyra år för den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller dess förbindelser med annan makt, vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller för rikets försvar eller ock för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana uppgifter.
Vid samarbetandet av nu gällande bestämmelser om spioneri till ett gemensamt stadgande har kommittén till en början såsom det för brottet utmärkande uppställt, att det förövas med uppsåt att gå främmande makt till handa. I förhållande till nuvarande 8: 11 och 8: 14 innebär detta en utvidgning, i det för närvarande kräves syfte att uppnå den angivna effekten. Kommittén har sålunda här liksom i andra sammanhang funnit, att indirekt eller eventuellt uppsåt bör likställas med syfte. Vad angår den uppgift som
