utvidgning också av skyddet för ämbets- och tjänstemän. På sätt häradshövdingföreningen framhållit begränsar den av kommittén föreslagna lagtexten visserligen icke det straffbara området till åstadkommande eller hot om åstadkommande av någon för tjänstemännen menlig effekt, som är av mera allvarligt slag, men det bör framhållas, att gärningsmannen förutsättes ha för avsikt att hindra eller tvinga befattningshavaren i utövningen av hans befattning eller att hämnas därför. Handlingar som äro uttryck för en sådan avsikt synas vara straffvärda, så snart de överhuvudtaget medfört någon skadeverkan eller inneburit hot därom. Det av häradshövdingföreningen kritiserade uttrycket "otillbörligen" måste äter anses erforderligt för att från det straffbara området undantaga sådana fall då handlingen framstår som legitim, såsom i det av kommittén anförda exemplet att man hotar en domare med anmälan till justitieombudsmannen för att han icke iakttager föreskrivna expeditionstider.
Den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen synes mig sålunda ägnad att läggas till grund för lagstiftning och har i departementsförslaget endast blivit föremål för ett par mindre jämkningar av redaktionell natur. Stadgandet har vidare befunnits böra få sin plats omedelbart efter 1 §, i förhållande till vilken det är subsidiärt. Dess tillämpningsområde kommer att bliva något mindre än enligt kommittéförslaget, eftersom 1 § i departementsförslaget utvidgats till att omfatta alla fall då någon med hot om våld mot ämbets- eller tjänsteman söker hindra eller tvinga honom i hans tjänsteutövning.
I fråga om straffskalan finner jag ej skäl att, på sätt häradshövdingföreningen påyrkat, sänka det av kommittén föreslagna maximum, vilket måste anses motiverat med hänsyn till att under paragrafen inrymmas även mycket allvarliga fall av tvång och hot mot ämbetsmän. Vad slutligen angår brottsbeteckningen finner jag den av kommittén föreslagna rubriceringen "förgripelse mot ämbetsman" allenast såtillvida böra ändras att ordet "ämbetsman" utbytes mot "tjänsteman".
Denna paragraf saknar motsvarighet i kommittéförslaget. Här har nämligen, på sätt jag under 1 § i departementsförslaget förutskickat, upptagits en bestämmelse, att vad som stadgats till skydd för där avsedd befattningshavare även skall gälla till förmån för den som kallats att biträda sådan befattningshavare vid förrättning. Bestämmelsen har synts mig böra erhålla tillämplighet jämväl beträffande det i 2 § av. departementsförslaget stadgade straffskyddet mot förgripelser mot tjänstemän. I övrigt bör bestämmelsen tolkas lika snävt som motsvarande stadgande i gällande lag (se N. J. A. 1905 s. 337).
Denna paragraf motsvaras i kommittéförslaget av 2 §. Kommittén har därstädes upptagit ett stadgande om straff för den som gör våldsamt motstånd vid offentlig förrättning eller eljest handgripligen eller på annat dylikt
