rättens organ. Icke blott de enskilda domstolsledamöterna utan även domstolarna såsom sådana borde därför genom straffbestämmelser skyddas mot missfirmelser. På nu anförda skäl ville samfundet förorda, att förevarande paragraf i förslaget omarbetades till att avse endast missfirmelse mot enskilda funktionärer, samt att i en särskild bestämmelse stadgaldes straff för missfirmelse mot domstol. Såvitt anginge högsta domstolen och regeringsrätten syntes det samfundet emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke detta skydd borde ernås genom att stadgandet i 9: 4 i förslaget utsträcktes till att avse även dessa två domstolar. Ä andra sidan har generaltullstyrelsen – under hänvisning till att det förekommit att trafikanter skrivit smädligt mot lokal tullmyndighet eller styrelsen utan att därvid namngiva någon särskild person – uttalat att den föreslagna utvidgningen av det straffbara området till att innefatta jämväl missfirmelse av myndighet vore påkallad.
I fråga om straffsatsen har hovrätten över Skåne och Blekinge funnit oegentligt, att medan enligt kommittéförslaget straffet för förgripelse mot ämbetsman i 10: 4 skulle vara, i normalfallen fängelse eller böter samt i grova fall straffarbete i högst fyra år eller fängelse, kommittén för tjänstemissfirmelse endast föreslagit straffet böter eller fängelse. Då sistnämnda brott av kommittén upptagits i 10: 3, skulle 10: 4, som enligt sin lydelse icke hade avseende å förut i kapitlet behandlade fall, aldrig kunna vinna tillämpning, då tjänstemissfirmelse förelåge. En förgripelse som tillika innefattade missfirmelse skulle sålunda straffas allenast efter den lägre skalan i 10: 3, och detta även om förgripelsen vore att bedöma såsom grov. så att straffarbete skolat ådömas, därest 10: 4 ägt tillämpning. Att sålunda förgripelse i förening med missfirmelse skulle bedömas efter en lindrigare straffskala än enbart förgripelse syntes icke tillfredsställande. Därest icke förhållandet mellan förgripelse och missfirmelse reglerades på annat sätt än i förslaget, vore det därför enligt hovrättens mening nödvändigt att straffskalan i 10: 3 i kommittéförslaget gjordes lika sträng som den i 10: 4. Slutligen har hovrätten mot den av kommittén här upptagna konkurrensregeln gjort samma erinran som vid 9: 3.
Angående den av kommittén här föreslagna brottsbeteckningen har Göta hovrätt uttalat, att rubriceringen "tjänstemissfirmelse" icke syntes helt lyckligt vald vid jämförelse med sådana ord som "tjänstefel" och "tjänstebrev", där sammansättningsledet "tjänste-" vore liktydigt med "i tjänsten". Även hovrätten över Skåne och Blekinge har anmärkt på brottsbeteckningen.
Departementschefen.Vad hovrätten över Skåne och Blekinge anfört angående förhållandet
mellan straffskalorna för förgripelse i 10: 4 och för missfirmelse i 10: 3 enligt
kommittéförslaget har varit ett skäl till att ordningen mellan ifrågavarande
båda stadganden omkastats i departementsförslaget. Detta upptager såsom
2 § ett stadgande om straff för förgripelse mot tjänsteman, svarande mot
förgripelse mot ämbetsman i kommittéförslaget, och såsom 5 § stadgandet om
missfirmelse. Härigenom kommer tillämpning av den svårare
straffbestämmelsen i 10: 2 icke att bliva utesluten, därest en handling som i och för sig
