i sin tjänsteutövning skulle låta sig påverka av möjligheten att efteravskedstagandet komma i åtnjutande av otillbörliga förmåner från personer eller företag, vilkas intressen berörts av tjänsteutövningen i fråga.
Då den av kommittén föreslagna formuleringen "muta eller annan otillbörlig förmån" kan tänkas misstolkad på det sättet att båda uttrycken skulle åsyfta före tjänsteutövningen lämnade förmåner, har jag återgått till gällande lags uttryck "muta eller annan otillbörlig belöning". Det torde ändå vara klart, att, såsom kommittén framhållit, under straffbudet falla ej blott kontanta belöningar utan även förmåner av annat slag, exempelvis lönande uppdrag.
Vad angår ordet "otillbörlig", mot vilket häradshövdingföreningen riktat kritik, finner jag i likhet med kommittén, att icke varje gåva såsom erkänsla för det sätt varpå en tjänsteplikt fullgjorts bör föranleda straff. Att i strafflagen angiva den härav betingade begränsningen av det straffbara området annorledes än genom att uppställa villkoret att fråga skall vara om en otillbörlig belöning torde icke låta sig göra. Den närmare bestämningen av vad som i detta hänseende är tillbörligt eller ej blir beroende av sed och allmän uppfattning i varje särskilt fall eller för tjänsten meddelade föreskrifter och låter sig icke inskriva i en lagtext. Lika naturligt som det för närvarande anses att exempelvis en präst erhåller någon obetydlig minnesgåva av en årgång konfirmander, lika otillbörligt skulle det te sig om en domare mottoge gåvor – större eller mindre – av dem som ha rättegångar inför honom. Enligt min mening är varje gåva till befattningshavare som här avses otillbörlig, om förmånen i fråga eller förväntan att erhålla den kan tänkas påverka tjänsteutövningen.
I fråga om brottsbeskrivningen i övrigt synes, med beaktande av vad hovrätten över Skåne och Blekinge samt rådhusrätten och stadsfiskalen i Malmö uttalat, böra vidtagas den ändringen att straff skall inträda så snart någon lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat. Härigenom inbegripes även det fallet att någon söker muta den som ännu ej tillträtt befattningen i fråga, varjämte ställes utom tvekan att paragrafen omfattar även otillbörliga förmåner till befattningshavaren närstående personer. Liksom enligt kommittéförslaget ingår även belöning som lämnas i efterhand. Det avgörande är, om förmånen lämnats, utlovats eller erbjudits för utövning av befattningen. Har förmånen lämnats någon närstående till befattningshavaren, kan straff inträda även om den sistnämnde icke hade kännedom om förmånen.
Förevarande paragraf motsvarar kommittéförslagets 6 §, varest kommittén i ett första stycke under rubriceringen "otillbörligt verkande vid röstning" upptagit en bestämmelse om straff för den som vid Val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen. Straffet har föreslagits skola vara fängelse eller böter i
