kommittén i 9 § andra stycket införda. bestämmelsen om bötesstraff för den som föregriper brottsutredning och därvid av oaktsamhet förvanskar eller undanröjer bevis. Såsom justitiekanslersämbetet anmärkt kan ett sådant stadgande visserligen vara ägnat att motverka missbruk från utomståendes sida vid förundersökning rörande brottsfall och på den grund vara välkommet för polismyndigheterna, men det torde knappast uppbäras av det allmänna rättsmedvetandet utan kan befaras skapa irritation och därigenom göra mera skada än nytta.
I departementsförslaget har som tredje stycke i 10 § upptagits det på samma plats i kommittéförslaget införda stadgandet om straffrihet för den brottsliges närmaste. Stadgandet har erhållit ett i förhållande till kommittéförslaget vidgat användningsområde till följd av att i paragrafens första stycke inryckts även undanröjande av bevis. För dessa brott hade nämligen icke i kommittéförslagets 9 § upptagits någon bestämmelse om straffrihet för närstående. Icke heller gällande rätt har något stadgande om straffrihet för närstående som undanröjer bevis. Samma synpunkter som föranlett, att nära anhöriga som hjälpa en brottsling att undkomma gå fria från straff, synas emellertid böra få göra sig gällande också med avseende å undanröjande av bevis. Så har även på sin tid föreslagits av Thyrén och nu påyrkats av häradshövdingföreningen. I överensstämmelse härmed har departementsförslaget utformats.
I denna paragraf har kommittén upptagit en "bestämmelse om straff för hjälp till rymning. Sådant brott skall enligt förslaget föreligga, där någon tager lös fånge eller annan som är anhållen, häktad eller eljest lagligen berövad friheten, döljer honom eller annorledes främjar hans rymning. Straffet har föreslagits i normalfallen skola vara fängelse eller straffarbete i högst fyra år. För det fall, att gärningen att anse såsom ringa med hänsyn till att rymlingen ej var skyldig till brott, hans brottslighet ej av allvarlig beskaffenhet, hjälpåtgärden. av mindre farlig art eller eljest, har uppställts straffskalan böter eller fängelse. I ett andra stycke stadgas straff för försök.
Paragrafen motsvaras i gällande rätt av 10: 17, som emellertid endast handlar om befriande medelst våld eller list av den som är kvarhållen såsom misstänkt för brott eller häktad eller fånge. Kommittéförslaget innebär sålunda en utvidgning av brottsområdet i två hänseenden, nämligen dels genom att stadgandet gjorts tillämpligt icke blott på direkt löstagande utan på varje form av hjälp till rymning, dels ock genom att brottet kan begås icke endast med avseende på de för närvarande uppräknade personkategorierna utan i fråga om envar som lagligen är berövad friheten. Sistnämnda bestämning omfattar enligt kommitténs motiv bl. a. dem som undergå tvångsuppfostran ävensom straffriförklarade och andra på sinnessjukhus intagna, för vilkas utskrivning särskilda regler gälla, skyddshemselever, sådana som omhändertagits för alkoholism samt andra som i administrativ ordning tagits i förvar eller eljest på grund av eller utan beslut av myndighet berövats friheten, exempelvis personer som jämlikt epidemilagen
