En annan olikhet är att befallningen eller förbudet icke såsom skingringsbefallningen enligt nuvarande 10: 13 behöver ha meddelats av offentlig myndighet. Enligt förslaget fordras sålunda blott, att befallningen eller förbudet härrör från någon som för ordningens upprätthållande är utrustad med behörighet att vidtaga sådan åtgärd, t. ex. underordnad polisman, till vars åligganden hör att vaka över ordningen.
Närmast i anslutning till denna paragraf i förslaget har föreningen Sveriges
landsfogdar erinrat om att föreningen i yttrande över förslaget till särskild
ordningsstadga (SOU 1944: 48) ifrågasatt huruvida icke en därstädes
upptagen bestämmelse om skyldighet för envar att hörsamma tillsägelse som för
upprätthållande av allmän ordning meddelades av polisman bättre skulle
försvara sin plats bland strafflagens bestämmelser om brott mot offentlig
myndighet. Föreningen ville därför nu väcka frågan, huruvida icke i 11 kap.
borde inflyta ett stadgande om straff för den som vägrade att efterkomma
tillsägelse som för upprätthållande av allmän ordning meddelats av polisman.
Departementschefen.Utmärkande för de brott mot allmän ordning som upptagits i de första
paragraferna i 11 kap. är, att de avse situationer, i vilka den allmänna
ordningen störes av folksamling. Väsentligt mindre farliga te sig de fall,
då endast en eller ett par enstaka personer i en folksamling uppträda
ordningsstörande. Att, på sätt landsfogdeföreningen ifrågasatt, här upptaga
även sådana fall finner jag därför icke lämpligt. Mot den nu ifrågavarande
paragrafen i kommitténs förslag har jag heller icke i övrigt funnit något att
erinra och den har därför, med endast en mindre redaktionell jämkning,
upptagits i departementsförslaget.
Paragrafen har i kommittéförslaget sin motsvarighet i 3 §. Kommittén har därstädes under beteckningen "störande av förrättningsfrid" föreslagit straff av böter eller fängelse för den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst eller annan samfälld andaktsövning, begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller ock sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag.
Ifrågavarande paragraf i kommittéförslaget behandlar motsvarigheter till de i nuvarande 11: 1–3, 5, 6, 9 och 9 a straffbelagda gärningarna. I åtskilliga hänseenden har emellertid straffskyddet vidgats i förhållande till gällande rätt. Vad angår de sammankomster och förrättningar som skyddas upptar nuvarande 11: 1–3 gudstjänst och gemensam andaktsövning, dock endast inom svenska kyrkan eller främmande, till offentlig religionsutövning berättigad församling. Kommittén har funnit, att skydd borde lämnas alla religionssamfund, oavsett huruvida de vore erkända eller ej. Vidare har kommittén ansett sådana förrättningar som begravningar, dop och vigslar böra skyddas, även där de såsom t. ex. borgerlig begravning icke kunde
