dels ock att någon upplåter en eljest privat lokal åt allmänheten för sådant spel. Den av Göta hovrätt framställda anmärkningen torde härigenom få anses tillgodosedd. Beträffande det av länsstyrelsen i Jönköpings län gjorda uttalandet, att värdshusvärd som upplåter lokal åt enskilt sällskap för bedrivande av kortspel icke komme att drabbas av ansvar, må framhållas att, för den händelse värdshusvärden tillhandahåller rum för bedrivande av sådant kortspel som är att betrakta såsom äventyrligt, förutsättningar otvivelaktigt föreligga för tillämpning av nu ifrågavarande punkt. I detta sammanhang kan erinras om att i ett nyligen av högsta domstolen avgjort mål (N. J. A. 1944: 256) poker ansetts utgöra äventyrligt spel. Vad angår den av hovrätten för Övre Norrland gjorda anmärkningen, torde sista punkten i paragrafen böra ändras så att den som deltager i äventyrligt spel på någon lokal, vartill allmänheten har tillträde, straffas, även om ingen kan dömas till ansvar enligt föregående punkt i paragrafen.
Då skillnaden kan vara svår att fastställa mellan att anordna spel för allmänheten och att allenast tillåta spel i lokal som man upplåter åt allmänheten, har straffsatsen i departementsförslaget bestämts lika för dessa båda fall.
Denna paragraf motsvarar 1.2 § i kommittéförslaget, varest inrymts ett stadgande att den som, genom misshandel, överanssträngning, vanvård eller annorledes, utsätter djur för otillbörligt lidande, skall för djurplågeri dömas till böter eller fängelse.
Stadgandet är ordagrant likalydande med nuvarande 18: 16 i den lydelse bestämmelsen erhållit genom lag den 19 maj 1944.
Mot paragrafen har i yttrandena icke framställts någon erinran.
När frågan om djurskydd behandlades vid 1944 års riksdag anförde första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28, att djurplågeribrott i vissa fall kunde vara av sådan grovhet att straffarbete snarare än fängelse kunde ,synas vara den riktiga reaktionsformen. Med hänsyn till den avsevärda skärpning av straffet för djurplågeri som 1944 års lagändring ändå innebar föreslog utskottet emellertid icke då en ytterligare skärpning utan förklarade därmed böra anstå i avbidan på erfarenheterna av den nya djurskyddslagstiftningens tillämpning. Då de hittillsvarande erfarenheterna icke givit något stöd för behovet av en ytterligare straffskärpning, har stadgandet i oförändrad lydelse upptagits i departementsförslaget. Paragrafen har i enlighet med kommitténs förslag placerats i kapitlet om ordningsbrott men efter paragrafen om äventyrligt spel därför att brottet är mera artskilt från de i det föregående behandlade brotten mot allmän ordning.
