Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/668

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
258 Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

avgivit osann utsaga eller förtigit sanningen om något som haft ringa betydelse för saken. Förstnämnda fall har uttryckligen angivits i lagtexten, varemot det sistnämnda fått ingå i det allmänna uttrycket att brottet eljest är att anse som ringa. För de grova fallen finner jag den av kommittén här som eljest använda metoden med en särskild straffskala givet vara att föredraga framför den i gällande lag tillämpade, att straff för mened som bidragit till att oskyldig blivit straffad skall bestämmas i relation till det straff som ådömts den oskyldige.


2 §.

Enligt 37 kap. nya rättegångsbalken kan part i tvistemål höras under sanningsförsäkran. Processlagberedningen förutsätter, att i strafflagen skall stadgas straff för medvetet oriktig sådan uppgift, lägre än straffet för mened men för vinnande av straffhotets syfte icke med lägre minimum än fängelse.

I överensstämmelse härmed föreslår straffrättskommittén i 3 § av sitt förslag, att part i rättegång som vid förhör under sanningsförsäkran lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen skall för osann partsutsaga dömas till straffarbete i högst två år eller fängelse. Enligt 4 § i kommitténs förslag, vilken avser såväl vittnes- som partsutsagor, skall emellertid straffnedsättning eller straffrihet inträda, när uppgiften eller förtigandet avsett sådant varom den hörde ägt vägra att yttra sig eller som varit av liten eller ingen betydelse för saken. För innebörden av sistnämnda undantagsbestämmelse har närmare redogörelse lämnats under 1 §.


Mot den föreslagna straffbestämmelsen om osann partsutsaga har icke gjorts annan erinran än att Stockholms rådhusrätt och Sveriges advokatsamfund ifrågasatt ändring av ordningsföljden mellan straffarterna, så att straffet skulle bliva fängelse eller straffarbete i högst två år.


Departementschefen.Bestämmelsen om osann partsutsaga har i departementsförslaget icke undergått andra förändringar än som erfordras för att uppnå överensstämmelse med utformningen av menedsbrottet i 1 §. Den brottsliga gärningen har sålunda beskrivits såsom lämnande av osann uppgift eller förtigande av något, varom den hörde är pliktig yttra sig. Vidare har en särskild straffskala tillagts för fall, där någon lämnat osann uppgift om sådant, varom han ej var pliktig yttra sig, eller brottet eljest är att anse som ringa. Straffet för ringa fall, vilket vid mened föreslagits till fängelse eller böter, har här satts till böter eller fängelse.


3 §.

I samband med straffbestämmelserna för mened och osann partsutsaga ha i kommittéförslaget föreslagits stadganden om straff för motsvarande gärningar av grov oaktsamhet. Enligt 2 § i kommittéförslaget skall den som av grov oaktsamhet begår gärning som i 1 § sägs dömas för ovarsam edsaga till