nedsättas under vad eljest bort följa å gärningen; för det fall att faran var ringa och å brottet enligt lag ej kunde följa högre straff än fängelse har straffrihet föreslagits.
Häremot svarar i gällande rätt 13: 3, enligt vilket stadgande menedare, som av egen drift återkallar falskt vittnesmål eller annan falsk utsaga förr än annan därav lidit skada, kommer i åtnjutande av straffminskning. Under framhållande av det kriminalpolitiska intresset att anordna straffbestämmelserna vid de i detta kapitel behandlade osanna utsagorna så, att den brottslige uppmuntrades till att rätta den osanna utsagan innan den hunnit leda till allvarligt men, har kommittén funnit att en mot nuvarande 13: 3 svarande bestämmelse borde få tillämpning beträffande alla brott som upptagits i kapitlet. Angående den uppställda förutsättningen att tillbakaträdandet skall ha skett, innan avsevärd olägenhet uppkommit, har kommittén i motiven uttalat, att vad med avsevärd olägenhet skulle förstås finge bedömas med hänsyn till beskaffenheten av det brott som vore i fråga. Vid mened och falskt åtal syntes sålunda icke ens fällande straffdom böra anses som sådan olägenhet, om den oriktiga utsagan rättades tillräckligt tidigt för att ändring i domen skulle stå att vinna genom ett överklagande. Däremot måste givetvis ett undergående av frihetsstraff, häktning eller anhållande anses som avsevärd olägenhet och likaså verkställighet av en dom på skadestånd till avsevärt belopp eller annan civil påföljd av större betydelse, såsom t. ex. vräkning ur bostad. Vid falsk eller obefogad tillvitelse syntes icke redan den omständigheten, att den därför utsatte under någon tid bleve föremål för starka misstankar att ha begått brott, få anses såsom avsevärd olägenhet men väl att han bleve anhållen, häktad eller åtalad. Vid osann fönsäkran eller osant intygande syntes kraven på olägenhet böra sättas lägre. Redan att på grund av den osanna uppgiften ha under någon längre tid blivit misstänkt för brott eller vanhedrande beteende eller att ha blivit föranledd att anskaffa vidlyftig motbevisning syntes få anses såsom avsevärd olägenhet, liksom naturligtvis också att ha blivit förbigången vid tillsättande av en befattning. Vid nekande av hand syntes det få anses såsom en sådan olägenhet att under en ej obetydlig tid ha blivit hindrad att göra sin rätt gällande.
Angående lagtexten i denna paragraf har Stockholms rådhusrätt uttalat
sig för att stadgandet borde erhålla samma lydelse som motsvarande
bestämmelse om tillbakaträdande i 12: 12 i förslaget och har särskilt vänt sig mot
förekomsten av orden "enligt lag" i föreskriften att, om faran var ringa
och å brottet enligt lag ej kunde följa högre straff än fängelse, straffrihet
skulle inträda. I fråga om det för straffnedsättning uppställda villkoret, att
avsevärd olägenhet ej skall ha hunnit uppkomma, har rådhusrätten i Malmö
funnit anledning till erinran mot vad kommittén i motiven uttalat därom att
vid mened och falskt åtal icke ens fällande straffdom syntes böra anses som
avsevärd olägenhet, om den oriktiga utsagan rättades tillräckligt tidigt för att
ändring i domen skulle stå att vinna genom överklagande. Enligt
rådhusrättens mening vore den generella avfattningen av detta uttalande icke riktig.
