saker på det sättet, att man i ringa fall bortser från gärningens egenskap av tillgrepp och blott fäster sig vid att den innebär skadegörelse. Däremot kan jag icke finna tillräckliga skäl att, såsom häradshövdingföreningen framkastat, nu införa nya specialregler om förhållandet mellan tjuvnads- och skadegörelsemomentet i mera allvarliga fall.
I paragrafens uppräkning av naturprodukter, vilken är av betydelse främst ur den synpunkten att därav kan utläsas den envar tillkommande rätten att taga andra naturprodukter än de uppräknade, ha i departementsförslaget medtagits även gräs och torv som uteslutits i kommittéförslaget. Därjämte ha sten och grus, som enligt rättspraxis höra hit, uttryckligen omnämnts.
I denna paragraf regleras det fall att skadegörelse med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som grov. För grov skadegörelse skall enligt förslaget dömas till fängelse eller straffarbete i högst fyra år. Vid bedömande huruvida skadegörelse är grov skall enligt förslaget särskilt beaktas om av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller om den övats på sak som har stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar.
Stadgandet motsvarar i gällande lag närmast den i 19: 20 givna föreskriften, att straffarbete i högst två år må ådömas, om av skadegörelse kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller grov skada å egendom eller gärningen eljest är förenad med synnerligen försvårande omständigheter. Emellertid omfatta de i begynnelseparagraferna av gällande lags 19 kap. meddelade föreskrifterna om mordbrand och andra strängt bestraffade brott även fall, i vilka ingen allmän fara föreligger. Förslagets 19 kap. är däremot begränsat till allmänfarliga brott. I fall, där det icke föreligger någon sådan fara som 19 kap. i förslaget förutsätter men avsevärd skada skett, böra eldsåsättanden och liknande gärningar enligt förslaget i regel bedömas som grov skadegörelse. Straffmaximum har därför föreslagits till fyra års straffarbete.
Sveriges trafikbilägares riksorganisation har anfört, att biltrafikföretagens
dyrbara vagnmateriel, som ofta nog måste lämnas utan omedelbar tillsyn,
vore utsatt för särskilda risker samt att skadegörelse därå vore till förfång
även för den trafikerande allmänheten. Riksorganisationen har därför
hemställt att antingen sådana fall tillfördes förslagets 19 kap. eller ock ett
förtydligande tillägg gjordes till förevarande paragraf.
Departementschefen.Paragrafen har utan någon saklig ändring upptagits i
departementsförslaget. På de skäl Sveriges trafikbilägares riksorganisation anfört torde
skadegörelse å biltrafikföretagens dyrbara vagnmateriel ofta böra bedömas som
grov skadegörelse. Någon föreskrift härom kan emellertid icke lämpligen
upptagas i själva lagtexten.
