321
dylika försummelser med medvetet och uppsåtligt åsidosättande av
tjänsteplikt.
I anledning av att kommittéförslaget för grovt tjänstefel icke upptager annat straff än avsättning har justitiekanslersämbetet anmärkt, att vid sådant förhållande beträffande detta brott icke funnes något utrymme för tillämpning av stadgandet i 6 § om den som ej längre innehade sin tjänst och att den avgångne ämbetsmannen alltså skulle gå helt fri från straff. Även Stockholms rådhusrätt har funnit, att förslaget borde kompletteras i nämnda hänseende.
Den i kommittéförslagets sista punkt upptagna bestämmelsen att, där felet är ringa, domstolen må utan att döma till straff förklara att ämbetsmannen förfarit felaktigt har Sveriges advokatsamfund ansett böra utgå. Självfallet borde icke varje fel i tjänsteutövningen bedömas och bestraffas såsom tjänstefel, men detta borde framgå av brottsrekvisiten och framginge även i förslaget av kravet på oaktsamhet, oförstånd eller oskicklighet. Huruvida en icke straffbar tjänsteåtgärd vore riktig eller ej, finge fastställas i annan ordning än en brottmålsprocess. Liknande synpunkter ha framförts av landsorganisationen i Sverige, vilken funnit nu rådande rättspraxis problematisk. Förslaget vore väl ur tjänstemännens synpunkt att föredraga framför den nuvarande praxis, vilken betydde att svaranden betoges möjlighet att få felförklaringen underställd prövning av högre rätt. Om åklagaren skulle få möjlighet att inskränka sig till en "fastställelsetalan", vilken han senare eventuellt utvidgade till ett yrkande om ansvar, måste landsorganisationen emellertid bestämt motsätta sig kommitténs förslag. Även eljest vore detta oegentligt. Innebure icke "felet" åsidosättande av tjänsteplikt eller kunde icke svaranden tillvitas vare sig oförstånd eller oskicklighet, förelåge alls icke något förfarande om vilket domstol hade att uttala sig. Svenska landskommunernas förbund har däremot ansett det enbart vara till fördel att genom förslaget skapades ett medel att i sådana fall, då den administrativa besvärsrätten av olika anledningar vore ineffektiv, med de allmänna domstolarnas hjälp bringa klarhet i tvivelaktiga rättsfrågor.
I anledning av ett uttalande av kommittén att domstolen vid förklaring allenast att ämbetsmannen förfarit felaktigt icke vore förhindrad men å andra sidan icke heller alltid skyldig att utdöma skadestånd har Svea hovrätt ifrågasatt, huruvida man kunde undgå att alltid utdöma skadestånd på grund av det kategoriska stadgandet i strafflagen 6: 1, vilket därför borde omredigeras.
Departementschefen.Kommitténs brottsbeskrivning har i departementsförslaget bibehållits i
fråga om gärningens objektiva sida utom såtillvida att ordet "föreskrift"
insatts i stället för "befallning". Sistnämnda ord för nämligen tanken på
militära förhållanden, i vilka emellertid underlåtenhet att lyda befallning
betraktas som ett från det allmänna tjänstefelet skilt brott. Vad angår den
subjektiva sidan har det icke ansetts lämpligt att angiva att brottet kan ske
uppsåtligen, eftersom de utpräglade uppsåtsfallen såsom tjänstemissbruk
21 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.
