Lagrådet:
De skäl som föranlett departementschefen att i 6 § utbyta det av kommittén föreslagna uttrycket "otillbörlig förmån" mot "otillbörlig belöning" synas äga giltighet även beträffande förevarande paragrafs andra stycke. Lagrådet hemställer därför, att motsvarande ändring här vidtages.
Lagrådet:
Liksom i 11 kap. 8 § strafflagen skyddas i förevarande paragraf den, som inför myndighet fört talan, gjort anmälan eller avlagt vittnesmål eller ock vid förhör inför myndighet avgivit utsaga eller som skall företaga sådan åtgärd, mot angrepp medelst våld eller hot därmed, varjämte den som avlagt eller skall avlägga vittnesmål eller avgivit eller skall avgiva utsaga inför myndighet skyddas även mot vissa andra angrepp.
Med uttrycket "den som vid förhör inför myndighet avgivit utsaga" avses enligt förarbetena den som i annan egenskap än vittne för åstadkommande av utredning höres av offentlig myndighet.
Efter det nya rättegångsbalken trätt i kraft kommer tydligen att under utsaga vid förhör hänföras ej blott utsaga av part under sanningsförsäkran utan även annan utsaga av part. Härom hänvisas till bl. a. 23 kap. 6 och 9 §§, 43 kap. 6 § och 46 kap. 6 § nya rättegångsbalken. Om sålunda part vid förhör i mål lämnat eller skall lämna uppgifter om förhållanden av betydelse för utredningen däri, kommer han liksom blivande part, vilken höres under förundersökning, att genom bestämmelsen i paragrafens andra punkt åtnjuta där stadgat skydd. Häremot synes intet vara att erinra.
För att överensstämmelse må vinnas mellan andra punkten och det, vad den brottsliga handlingen beträffar, likartade stadgandet i 2 §, synes ordet "åtgärd" böra utbytas mot uttrycket "otillbörlig gärning".
Justitieråden Gyllenswärd och Nissen samt regeringsrådet Kuylenstierna:
Under straffbudet i paragrafen faller tydligen även rymningshjälp åt penson som jämlikt 47 § sinnessjuklagen för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården. En straffbestämmelse, avseende – förutom rymningshjälp åt den som år intagen å sinnessjukhus – jämväl det fall att någon förhjälper eller söker förhjälpa annan att avvika från sinnessjukavdelning vid fångvården, finnes emellertid i 54 § samma lag. Sistnämnda stadgande torde därför böra erhålla sådan ändrad lydelse att det från och med den dag då förevarande strafflagsändring träder i kraft kommer att avse endast den, som förhjälper eller söker förhjälpa någon, som är intagen å sinnessjukhus, att avvika därifrån. Och då även rymningshjälp åt en å sinnessjukhus intagen person under vissa förhållanden omfattas av det föreslagna stadgandet i 11 §, lärer samtidigt i berörda 54 § böra införas det förbehåll att
