Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/824

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
414
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

straff enligt paragrafen skall ådömas allenast där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd med högre straff.


Justitierådet Lawski:

I kommittéförslaget avser 11 § rymningshjälp åt fånge eller annan, som är anhållen, häktad eller eljest lagligen berövad friheten. Ett sådant stadgande skulle omfatta rymningshjälp ej blott åt personer som omhändertagits på grund av att de begått brott utan även åt sådana som internerats enligt utlänningslagen, lagen om samhällets barnavård, fattigvårdslagen, lösdrivareförordningen, sinnessjuklagen och stadganden som åsyfta att förhindra spridning av smittosamma sjukdomar.

I det remitterade förslaget åter talas om anhållen, häktad, fånge eller annan som ej äger vistas på fri fot. Enligt motiveringen avses med dessa uttryck personer, som omhändertagits antingen i samband med en brottsutredning eller som påföljd av att de av domstol befunnits hava förövat någon med straff belagd gärning. Härunder antagas falla anhållna, häktade, fångar, å säkerhetsanstalt förvarade eller internerade, de som undergå tvångsarbete eller ungdomsfängelse, internerade landsflyktiga utlänningar, straffriförklarade och med dem i fråga om utskrivning likställda kriminella som intagits på sinnessjukhus samt för fylleri anhållna. Efter det förslaget remitterats till lagrådet har enligt lag den 30 juni 1947 lagen om tvångsuppfostran i viss utsträckning upphävts. Förevarande paragraf kommer på grund av nämnda lagändring att avse ej sådana som undergå tvångsuppfostran utan sådana som på grund av dom å tvångsuppfostran äro berövade friheten.

Till klarläggande av vad som menas med i fråga om utskrivning med straffria likställda kriminella som intagits å sinnessjukhus må erinras om att enligt 18 § sinnessjuklagen utskrivning i allmänhet må äga rum då intagen kan vistas utom sinnessjukhus utan fara för annans personliga säkerhet eller eget liv även om behov av vård å sådant sjukhus förefinnes, men att beträffande vissa kategorier intagna gäller att intagen ej må utskrivas så länge han är i behov av dylik vård. Dessa kategorier äro, förutom straffriförklarade, sådana som enligt vad känt är någon gång – även om det ej föranlett intagning å sinnessjukhus – under inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktad straffbelagd gärning, som ej blivit beivrad, sådana som enligt domstols förordnande intagits i allmän uppfostringsanstalt men överförts till sinnessjukhus och slutligt utskrivits från anstalten samt de som intagits å sinnessjukhus i samband med frigivning från straffarbete eller fängelse eller utskrivning från förvaring eller internering från säkerhetsanstalt. Har intagen, som nu nämnts, tidigare utskrivits på den grund att han icke är i behov av vård å sinnessjukhus, gälla dock ej de skärpta reglerna om ej överinspektören för sinnessjukvården förordnar därom. Utskrivning av intagen, som ej får utskrivas så länge han är i behov av vård å sinnessjukhus, ankommer på sinnessjuknämnden. Lika med straffriförklarade, som intagits å sinnessjukhus, behandlas enligt 50 § sinnessjuklagen de straffriförklarade som för vård förvaras å fångvårdsanstalt och vilka