hemvägen nu. Marshall är nog hemma snart — han for tvärs över viken i dag — och på karlars sätt ska han väl ha mat, så fort han satt foten över dörrtröskeln. Det var synd jag inte fick råka de andra barnen. Var har du din doktor?
— Han är uppe vid Harbour Head. Vi har bara varit hemma i tre dygn, men under den tiden har han legat tre timmar i sin egen säng och ätit två mål mat i sitt eget hus.
— Ja, kära du, varenda en, som blivit sjuk under de senaste sex veckorna, har väntat på att han skulle komma hem igen, och det förstår jag så förinnerligt väl. När den där doktorn på andra sidan viken gifte sig med begravningsentreprenörens dotter, drog folk öronen åt sig och blev misstänksamma. Det såg inte bra ut. Du och din man måste snart komma ner till mig och berätta för mig om allt som ni upplevat under er resa. Ni har väl haft det förtjusande?
— Det har vi visst, det, sade Anne. — Det var många års drömmar, som gick i fullbordan. Den gamla världen är bedårande och underbar. Men vi återvänder mycket belåtna med vårt eget land. Kanada är det härligaste land i världen, tant Cornelia.
— Det har väl ingen människa tvivlat på, sade fröken Cornelia med känsla och övertygelse.
— Och den gamla Prins Edvards ö är den vackraste provinsen i hela landet, och Fyra vindar den vackraste fläcken på hela ön, skrattade Anne och blickade hänförd ut över den milda glans, som solnedgången spred över dalsänkan, hamnen och viken. Hon lyfte handen och pekade. — Aldrig såg jag i Europa någonting vackrare än detta, tant Cornelia. Men skall du verkligen gå nu? Barnen kommer att tycka det är så tråkigt, att de inte fått råka dig.
— De måste snart komma ned och hälsa på mig. Tala
