mödosamt fram sina sovande ben, som hon suttit på, och sade utan någon förmedlande övergång:
— Strunt i luften. Nu ska ni höra på mej. Ni prästgårdsungar får lov att uppföra er bättre än ni gjort nu på våren — det vill jag bara säja. Jag kom hit i kväll enkom för att ni skulle få veta’t. Ni skulle bara höra vad folk pratar om er.
— Vad har vi nu gjort? utbrast Faith i stor bestörtning och drog undan sin arm från Mary. Unas läppar hade börjat darra, och hennes lilla känsliga själ bävade. Mary var alltid så förskräckligt uppriktig. Jerry började vissla på bara trots. Han ville visa Mary, att han inte ett dugg frågade efter hennes skvallerhistorier. Hans och hans syskons uppförande var i alla händelser ingenting, som angick henne. Vad hade hon för rätt att komma hit och anmärka på dem?
— Vad ni har gjort nu? Ni gör’et hela tiden, ideligen, ideligen. Så fort det blivit tyst omkring något av era påhitt, så ställer ni till någonting nytt. Ni måtte inte ha nå’n idé om hur prästgårdsbarn bör uppföra sej.
— Kanske du vill upplysa oss, sade Jerry med dräpande sarkasm.
Men den var totalt bortkastad på Mary.
— Jag kan tala om hur det kommer att gå, om inte ni lär er att uppföra er skickligt och ordentligt. Då kommer kyrkstämman att be er pappa lägga in om avsked. Där fick du, herr Jerry, för att du var nosig nyss. Fru Davis sa det till fru Elliott. Jag hörde det. Jag håller alltid öronen öppna, när fru Davis kommer hem till oss och dricker te. Hon sa, att värre blev ni år efter år, fast annat kunde man förstås inte vänta, när ni inte hade någon, som höll efter er. Men se det här kunde inte församlingen finna sej i mycket längre, utan någonting fick lov att göras.
