de välsignade ungarna ställt till något ovanligt spektakel … Till och med det öppna brevet i tidningen, som jag var så förargad över — nu tycker jag det var riktigt piggt skrivet, precis som Norman sa nyss inne i diverseboden. Det skulle inte många flickor ha kommit på idén att skriva ihop en tocken epistel med adress till litet var. Och hygglig kommatering var det också och inte ett enda stavfel. Nej, den som hädanefter tar Faith Meredith i försvar, det blir allt jag, det, fast den göken Joe Vickers skulle jag nog vilja ta i nackskinnet och ruska om duktiga tag för att han tar in så’n smörja i spalterna … Var har du ditt övriga ungherrskap i afton?
— Walter och tvillingflickorna är i Regnbågsdalen. Jem sitter uppe och läser på vindsrummet.
— Regnbågens dal, se det måtte vara deras stora förtjusning. Mary Vance tycker, att det är det enda ställe som duger i världen. Hon skulle säkert ränna dit varenda kväll, om hon finge lov. Men jag tycker hon gärna kan hålla sig hemma på tomten. För resten saknar jag flickungen, kan du tänka dig, Anne, när jag inte har henne omkring mig. Jag trodde aldrig jag skulle kunna fästa mig så pass vid henne. Nog för att jag ser hennes fel och försöker rätta dem. Men hon har inte sagt ett enda näsvist ord till mig, se’n hon kom i huset, och hon är mig till stor hjälp både ute och inne, det berömmet måste jag ge henne. Jag är inte så ung numera, som jag har varit, Anne lilla, vad ska det tjäna till att förneka det? Jag fyllde femtionio på min senaste födelsedag. Jag känner det inte, men det datum och år, som står inskrivna i familjebibeln, dem kan man inte jäva.
