Sida:Regnbågens dal 1927.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och istadig och även jag har ett styvt sinne och kan tredskas. Märk mina ord, Jimmy lille, pastorn skulle komma tillbaka, om hon bara lyfte ett lillfinger. Men det gör hon inte, Jimmy — det kommer hon aldrig att göra, om jag känner henne rätt. Och jag törs inte lirka så smått i all hemlighet, kisse lille. Men man får försöka att se glad ut ändå. Den som är till åren kommen, ska nog inte tänka på att gifta sig, Jimmy. Men tänk vad farbror Norman kommer att väsnas … Kom nu in med mig, Jimmy lille, så ska du få ett tefat med grädde. Så blir det åtminstone en enda varelse häruppe i stugan på kullen, som är nöjd och belåten, så länge det varar.


XXXIII.
Pastorn kommer till korta.

— Det är någonting, som jag visst borde tala om för er, ungar, sade Mary Vance och såg hemlighetsfull ut.

Hon och Faith och Una promenerade arm i arm genom byn, sedan de träffats inne i herr Flaggs handelsbod. Una och Faith växlade blickar, vilka på sitt stumma språk sade: »Nu kommer det någonting otrevligt». Ty när Mary Vance tyckte, att hon »borde» tala om en sak, var den sällan rolig att höra. Barnen Meredith undrade ofta, varför de allt fortfarande tyckte om Mary Vance — ty trots allt tyckte de ändå om henne och trivdes rätt så bra i hennes stundom uppfriskande sällskap. Hon var både lustig och uppfinningsrik och hade reda på en hel del. Om hon bara inte ville få för sig, att det fanns saker, som det liksom var hennes skyldighet att berätta!

— Vet ni av, att Rosemary West inte vill gifta sej med eran pappa, därför att hon tycker ni är så vilda och