bångstyriga? Hon är rädd, att hon inte kan fostra opp er ordentligt, så därför sa hon nyligen till honom, att hon inte kunde ha den äran.
Unas hjärta klappade av hemlig fröjd. Det gladde henne mycket att höra, att fröken West inte ville gifta sig med hennes pappa. Men Faith erfor en stark känsla av besvikelse.
— Hur vet du det? frågade hon.
— Åh, det vet alla. Varenda en pratar om’et. Jag hörde fru Elliott tala om’et med doktorinan Blythe. De tänkte förstås, att jag var så långt borta, så jag inte hörde, men jag spetsade öronen och tittade åt annat håll. Fru Elliott sa, att hon tvivlade inte på, att Rosemary drog sig för att bli styvmor åt ett sådant följe som ni. Ni är ju riktigt beryktade. Er pappa går aldrig mer upp till Wests. Norman Douglas gör det inte heller, och han rände där ändå rätt mycket nu på sista tiden. Di säjer, att nu var det Ellen, som slog opp med honom, för hon ville ge honom betalt för det att han slog upp med henne då för många år se’n. Men Norman går ikring och säjer, att han ska ändå ha henne, kosta vad det vill … Men jag tycker ni borde veta, att ni har fördärvat det för eran pappa, och det är ändå bra synd, för nå’tt fruntimmer måste han i alla fall gifta sej med, nu snart, och Rosemary West skulle ha passat väldigt bra åt honom, så mycket begriper till och med jag.
— Du har ju alltid sagt till oss, att alla styvmödrar är stygga och elaka, sade Una.
— Jaha, visst har jag det … sade Mary litet förläget, och för det mesta ä’ di ju också gräsligt otäcka. Men Rosemary West tror jag inte kan vara stygg mot någon. Jag kan tala om för er, att om er pappa äntligen bestämmer sig och gifter sig med Emmeline Drew, så skulle ni allt
