Regnbågens dal. Vet tant hur jag gör, när jag är sjuk efter något gott och ingenting kan få? Och det händer ofta.
— Nej, det skulle vara roligt att höra. Hur bär du dig då åt?
— Jo, jag tar fram mammas gamla kokbok och läser alla beskrivningarna på efterrätter och småbröd. De låter så goda. Så gör jag alltid, när jag är hungrig — i synnerhet när vi haft evighetsstek till middag. Då läser jag om stekt kyckling och alladåb på gås och färserad kalvstek. Mamma kunde laga all den goda maten.
— — —
— De där arma prästgårdsungarna svälter ihjäl, om inte Meredith snart gifter om sig, sade fröken Cornelia helt förargad till sin man, sedan Una gått. — Men karlen vill ju inte — vad ska man göra åt’en? Vad tycker du, ska vi ta den där Mary, Marshall?
— Ta du henne, sade Marshall lakoniskt.
— Vad det är likt en karl, sade hans fru otåligt. — Ta henne, var det — ja, det är minsann lättare sagt än gjort. Det är hundra saker man måste ta i betraktande, tro du mej.
— Ta henne — så betraktar vi de hundra sakerna sedan, Cornelia, sade mannen.
Slutet blev, att fröken Cornelia verkligen bestämde sig för att ta henne och först och främst gick upp till Ingleside för att där förkunna sitt beslut.
— Utmärkt! sade Anne helt förtjust. — Jag har just gått och hoppats på att du skulle gör det, tant Cornelia. Jag vill så gärna, att den stackars ungen ska få ett gott hem. En gång i världen var jag själv just en sådan där liten föräldralös stackare utan hem.
— Inte för jag tror, att den här Mary nå’nsin kommer att bli lik dig, genmälde fröken Cornelia dystert. — Hon är nog av annan ull än du. Men hon är i alla fall en
