90
bad han guvernören om tillåtelse att få stanna der öfwer natten, för att inwänta posten. Men denne wågade icke tillåta det, utan han måste genast resa widare. Det war midt i wintern, och på Lena-flodens branta stränder, längs hwilka wägen gick, wältade slädan flere gånger i den djupa snön, så att de, af fruktan att eljest störta i floden, måste gå wadande i den djupa snön, hwarwid fru M. bar sin lilla dotter på armen. Tredje dagen efter afresan från Irkutzk upphunnos de af en annan kurir, som medförde tillåtelse för honom att bo i Werchne-Udinsk[1]. Då han anländt dit blef han befriad från sin fältjägare, hwilken under hela resan följt honom som hans skugga, till och med på ställen, der menniskan alltid söker ensamhet, samt om natten legat wid sidan af hans säng. ”Jag gick,” sade han, ”första dagen efter ankomsten, en klar winterdag, att promenera på stadens gator, och erfor en outsäglig glädje öfwer att kunna gå hwart jag wille; wid hwarje hörn wände jag mig owilkorligt om, för att se om ej min skugga följde mig. Ingen wet huru herrlig friheten är, utom den som i så lång tid saknat den.” Här skänkte hans hustru honom ännu en dotter. Efter ett års förlopp blef han utnämd till polismästare i Irkutzk, hwilket embete han wid min ditkomst hade beklädt i ett år. Han hade af synnerlig nåd fått behålla sina gods, sitt adelsskap och sina ordnar, hwaremot de öfriga förwista woro beröfwade allt och ansågos blott som sibiriska bönder. Alla bref från och till honom öppnades och lästes af en tjensteman i Irkutzk; men under mitt wistande der berättade han mig en dag, att han erhållit den nya ynnesten, att hans brefwexling nu war fri från censur.
Den 26 April (alltså en wecka sednare än hos oss) inträffade ryssarnes påsk. Fastlagsweckan kalla ryssarne Masleniza (Smörweckan, Carne vale), derföre att man genom öfwerflödigt ätande och drickande, lek och dans tager afsked af köttmat och glädje, samt söker samla andliga och lekamliga krafter att uthärda den stränga fastan och de långa, tysta weckorna till påsken. Fastan hålles strängt hos ryssarne, i det att man ej får förtära någon mat ur djur-riket, undantagandes fisk, som stekes i olja; för öfrigt ätes potäter, bröd och lök, samt drickes te utan grädda. På Långfredagen får icke en gång någon skorsten röka, så att den klena kost man då njuter till och med är kall; dock taga de, som tillhöra de högre klasserna, detta icke så noga. I den heliga weckan uppföras i de förnämsta kyrkorna åtskilliga andliga skådespel ur
- ↑ Belägen söder om Baikal-sjön.
