Sida:Resa i Sibirien.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

96

Han lefwer derföre för stunden, och det wärsta som kan drabba honom, är ett kok stryk, och det skuddar han snart af sig. Egaren kan befalla honom att gifta sig, när och med hwem han (egaren) finner för godt, och kan skilja hans barn, liksom man säljer ett föl. Då kejsar Alexander[1] upphäfde lifegenskapen i Estland, blef Gustaf fri, och hade lust att se mera af werlden. Wi träffade honom i Petersburg som lakej hos den protestantiska biskopen och togo honom som tolk och betjent för hela resan. För spel hade han en werklig passion, och glömde för dess skull allt annat, så att det till och med hände i Irkutzk ett par gånger, att jag på morgonen skickade ut honom för att wexla en sedel på 50 rubel, och då han ej på eftermiddagen återkom, skickades ett par polisbetjenter för att taga rätt på honom, hwilka träffade honom på ett spelhus spelande biljard eller kort om penningar. När polisbetjenterna kommo hemsläpande med honom, höll Murawieff en straffpredikan för honom och hotade honom med att jag skulle köra bort honom, då han till fots, som en lösdrifware, skulle få återwända till Petersburg. Men oaktadt detta så djupt fästat sig i hans fantasi, att han flere gånger berättade mig på barken, att han waknat från en stygg dröm, hwari han tyckte att Murawieff och jag stodo öfwer honom med hotande miner och läto slå honom i bojor, så hjelpte detta dock icke längre, än till nästa gång tillfället lockade honom. För öfrigt war han redlig; naturen hade ämnat något bra af honom, men lifegenskapen hade förderfwat honom. Han sade ofta, att när han återkom till Reval, skulle han för de penningar, som han finge öfwer efter resan, inrätta en lekstuga.

Sibirien är ett ofantligt lutande plan, som från Tibet och kinesiska gränsen oupphörligt sänker sig mot norr till Ishafwets stränder, der det öfwergår till moraser; alla sibiriska floder rinna derföre mot norr ut i Ishafwet. Wid Irkutzk är höjden öfwer hafsytan ungefär 1100 fot; wid Kiachta, så widt jag kunnat dömma af 8 dagars barometer-observationer, är den omkring 1000 fot högre. Ett stycke innanför kinesiska gränsen kommer man på den stora kinesiska bergplatån, som säkert är ytterligare 2000 fot högre och behåller denna höjd till omkring 40 mil från Peking, der den temlingen brant störtar sig ned mot hafsytan. Öfwer denna stora fjällöken wandra årligen om wintern flere hundra kameler, i slora klöfsadlar belastade med en ofantlig mängd

  1. Alexander I. - Alexander II upphäfde, som förut är nämndt (not sid. 44), lifegenskapen i hela Ryssland.