108
Min orlofssedel af Schmerka. — Den förwiste kapten Puschin. — Besök af twå nunnor.
Jag fördes här till en ganska wacker bostad i Kedrovaja Ulitza (Cedergatan), och följande dagen gjorde jag besök hos borgmästarn, fick om eftermiddagen påhelsning af stadsläkaren Alexei Iwanow Sadikov, samt företog på aftonen en angenäm spatsertur längs Jeniseis strand. Söndagen den 21 fick jag besök af min reskamrat Schmerka, som drack en topp te och rökte en pipa tobak hos mig. Han gaf mig en klagoskrift öfwer borgmästaren i Krasnojarsk, hwilken han bad mig lemna gensdarmeröfwersten Maslov, hwilken af kejsaren blifwit utsänd, för att som generalfiskal öfwer hela Sibirien granska alla lägre och högre embetsmäns, ända till generalguvernörens protokoller och mottaga klagomål från allmogen; en man, för hwars namn alla embetsmäns knän darrade, och som wi i Irkutzk och sedermera träffade på 4 olika ställen. Schmerka tackade mig för min godhet mot honom, och sade, att det war en stor lycka för honom, att han fått resa med mig, samt tillade: ”Hade jag icke rest med herr professorn, så hade skeppsfolket behandlar mig mycket illa; nu tordes de icke det, då de sågo att professorn war wänlig mot mig. Härwarande judar hafwa frågat mig: huru har professorn bemött dig? Jag har swarat: han har bemött mig som en fader; han har gifwit mig mat och dryck, när jag icke hade något att stilla min hunger med. Jag har nu skrifwit till min hustru och berättat, huru god professorn warit mot mig. Jag har bedt den lefwande Guden hwar morgon och afton, att han måtte gifwa ett lyckligt slut på er resa och låta er återfinna hustru och barn friska i ert fädernesland.” Under den wecka, som jag uppehöll mig i Jeniseisk, för att göra nödiga förberedelser till min resa på Jeniseisk till Turuchansk under polcirkeln, kom han flera gånger till mig och medförde än ett stycke utmärkt fårkött, än färskt smör till mitt lilla hushåll; med ett ord, han sökte på alla möjliga sätt uttrycka sin tacksamhet, och då han på sitt wis war en lärd man, hade han warit den enda person på barken, med hwilken jag med nöje kunnat samtala. Hans lilla hustru besökte jag sedan i Krasnojarsk, och gaf henne 5 rubel att hjelpa sig med, till dess hennes man kom igen. Hon talade ännu sämre tyska än mannen, och hans war ändå
