temligen rådbråkad. Hennes bref till mannen woro skrifna med arabiska bokstäfwer; men på hwilket språk de woro affattade, det wet jag icke.
Kort efter middagen den 22 Juni fick jag ett besök af en adelsman Puschin, för detta kapten i generalstaben, hwilken tillika med 2 andra officerare, hwilka warit inwecklade i den olyckliga uppresningen, blifwit förwisad till Turuchansk; men som, då han, genom att i denna polar-öken grubbla på sin olycka, hade blifwit sinnesswag, blifwit insatt i ett kloster i Jeniseisk. Hans gång war ännu rask, och hans hållning äfwensom ansigtets uttryck antydde någonting ädelt; men ögonen woro insjunkna och omgifna af grönaktiga ringar, samt drägten eländig och ej fri från ohyra. Han tilltalade mig med färdighet på franska och frågade mig, om jag hade tillträde till kejsarens person. I så fall bad han mig wid min återkomst till Petersburg förklara för denne, att han wore misskänd. Man hade förwisat honom, derföre att han förklarat, att han för sitt samwetes skull ej kunde angifwa sin broder, liksom om han ej wille göra det, hwilket han förklarade wara en uppstudsighet mot hans majestät. Han tillade, att han hade wigtiga meddelanden att göra kejsaren, med anledning af det då pågående kriget med turkarne. Jag sökte förgäfwes förklara för honom, att jag måhända icke finge företräde hos kejsaren, och om också så skedde, kunde det ej passa sig, att jag som främling inlät mig med honom om dylika saker. Då han hade gått och jag kort derefter gick ut i förstugan, fann jag honom stående der, med ena foten på en pall och Gustaf på knä framför honom. Hans byxor woro nämligen upprifna från nedre kanten ända upp till knät, och Gustaf hade bedt honom om lof att få sy ihop dem. Då Gustaf kom in och jag berömde honom för hans godhjertenhet, sade han: ”Jag wet inte huru det kommer sig, herr professor; men när jag ser en sådan herre, som förut war klädd som en docka och dertill en förnäm herre, nu wara så olycklig och sämre klädd än den fattigaste bonde, så går det mig så underligt till sinnes.”
Genom generalguvernörens försorg hade en lodka (ett mindre flodfartyg) blifwit beställd hos en härwarande båtbyggare och båtförare, hwilken för 300 rubler åtagit sig att föra mig från Jeniseisk till Turuchansk och tillbaka. Lodkan hade nyss blifwit färdig och låg nu ny och glänsande på floden. Jag gick på eftermiddagen jemte Gustaf, för att bese den, och såg då Puschin med stora steg gå in genom porten till klostret. På återwägen såg Gustaf honom komma genom den öppna
