om han wille besöka en olycklig man, hwilken stod under polisens ständiga uppsigt, och således icke wågade lemna sin usla bostad. Due gick genast till honom, och den olycklige skildrade för honom sitt hela elände under dessa tre år, så att Due icke lemnade honom förrän klockan 2 om natten. Han sade, att han hade talat mer på dessa få timmar, än på hela de tre år han lefwat der. Följden war, att han dagen derpå war så hes af det långa och ifriga talandet, att Due med möda kunde förstå honom. Han skänkte Due en fransk bok, och då Due frågade om orsaken till hwarföre bandet på denna och alla hans öfriga franska böcker war afrifwet, gaf han följande förklaring derpå. De förwistes familjer hade icke rättighet att skicka de olycklige mer än några få hundra rubler årligen. Då dessa woro otillräckliga till hans lifsuppehälle, hade hans familj påfunnit följande medel för att afhjelpa hans behof. Man skickade honom böcker inbundna i tjocka pappband; i den ena permen war utskuren en fyrkantig ruta, så stor som en 100-rubel-sedel, hwari inlades ett antal dylika sedlar, hwarpå rutan in- och utwändigt betäcktes med en tunnare pappskifwa och på begge sidor öfwerklistrades med papper så nätt, att ingen kunde märka det. På denna perm war på insidan satt ett litet kors med blyerts, som tillkännagaf hwarest skatten låg. De medföljande brefwen lästes af polisen, innan de lemnades till honom, och böckerna undersöktes; men ingen anade att böckerna innehöllo kontraband. Emellertid hade detta långa intressanta samtal den olyckliga påföljden, att då Due om natten återwände till sitt qwarter, glömde han att uppdraga sin kronometer[1], hwarigenom bestämmandet af längdskilnaden mellan Vilnisk och Jakutzk ej då kunde werkställas, utan först wid hans återkomst till Jakutzk, och då endast genom en längre följd af iakttagelser öfwer urets gång, samt ändock med mindre säkerhet, än om denna glömska ej inträffat.
Till följe af ministern Speranskis råd hade wi beslutat att på återresan från Tomsk taga en sydligare wäg öfwer kolywanska bergwerket inemot kinesiska gränsen och derpå följa de så kallade kirgisiska linierna till Orenburg och Astrakan. Den 3 September afreste wi från Krasnojarsk och anlände den 10:de till Tomsk, der wi besökte wår förra wärdinna Stepanida Simonowna och afhemtade wåra hos henne qwarlemnade saker. Det
- ↑ Ett slags fickur med utmärkt säker gång, som begagnas wid bestämmandet af en orts östliga eller westliga läge om en annan
