144
I den andra kibitkan, der kossakerna och de simpla kirgiserna höllo till, kokade wår ryska tolk, Gustaf Rosenlund, fisk till wår aftonmåltid. Wi rökte tobak och drucko te, samt åto derefter wår aftonmåltid och drucko toddi, och funno med ett ord wårt nomadlif ganska hyggligt.
Wid wår ankomst hade sultan Tschuke tillsagt om att slagta twå får, af hwilka det ena kokades för kirgiserna och det andra för de oss åtföljande kossakerna. I den andra kibitkan ställdes öfwer elden tre ofwantill sammanbundna stafwar, hwari en stor jerngryta upphängdes, fullpackad med snö och det nyslagtade fårköttet. Sedan wi druckit wårt te, gingo wi öfwer till denna kibitka för att se kirgisernes måltid. Kirgiserna sutto på huk i en krets rundtomkring elden; köttet blef upptaget ur grytan och rifwet i stycken med händerna samt i träskålar fördeladt bland gästerna. De togo köttet med fingrarne samt åto det utan bröd och salt; när en person hade afgnagit mesta köttet af ett ben, räckte han det öfwer hufwudet till en af de kirgisiska qwinnorna, hwilka stodo bakom karlarna och nu afgnagde resten. Sedan köttet war uppätet lemnades träskålarna tillbaka till kocken eller taffeltäckaren, som fyllde dem med spadet, hwilket nu dracks. Då köttet kokades utan salt och spadet ej skummas, så hade denna soppa en smutsgrå färg. Detta är kirgisens dagliga spis, och när han har hållit en sådan måltid, behöfwer han ingen annan föda på 24 timmar.
Sedan wår egen måltid war slutad, lade wi oss på wåra dynor, med fötterna wända mot elden och hufwudet mot kibitkans yttre omkrets. Filthöljet, som omgaf den, räckte ända ned till snön, och utanför hade man sammanskrapat snön, så att den räckte flere tum öfwer filtens nedersta rand, så att intet drag war möjligt. En kirgis war tillsatt att passa på elden, genom att ditlägga den ena säfknippan efter den andra. Till slut lades på elden några kakor af sammanpressad och torkad kospillning, som skall gifwa starkare wärma än säfwen; och då elden icke längre flammade, gick han ut och drog det täcke, som låg öfwer en del af rökhålet, så att det helt och hållet täckte detta. Röken höll sig nu i öfwersta delen af kibitkan, i öfwer en manshöjd från golfwet, och der war så godt och warmt, som i en lagsamt uppwärmd kammare.
Påföljande morgon, sedan wi haft en lugn och wederqwickande sömn, druckit wårt te och kirgiserna ätit lemningarna af fårköttet, blefwo kibitkorna nedtagna och hoplagda samt der efter lassade på kamelerna för att fortskaffas widare. Men som
