kontor åt sekreteraren, samt kök, m. m. De öfriga rummen i hufwudbyggnaden, hwaraf det fanns en hel mängd, woro wackert målade och försedda med prydliga mahogni-möbler, samt stora speglar och golfwen belagda med wackra persiska mattor. I det rum, som uppläts till wårt hwardagsbruk, stod khanens gemåls fortepiano och i Dues rum en biljard i fullgodt skick.
Wid wår ankomst war khanen något opasslig; men det oaktadt blefwo wi föreställde för honom kort efter wår ankomst. Wi funno i honom en mycket artig, godmodig, förståndig 27 års man, med mycken wärdighet och ett ganska intressant ansigte, som genom ögonen och hudfärgen något påminde om den mongoliska härkomsten. Han war uppfostrad i en läroanstalt i Astrakan samt talade och skref kirgisiska (tatariska), arabiska, persiska och ryska, hwilket sistnämda språk war det enda, hwaraf wi kunde betjena oss. Att han kände till geografien och äfwen något af astronomien, derom wittnade en kartsamling äfwensom en liten himmelsglob, begge med arabiska inskrifter, som jag sedermera kom i tillfälle att se. Hans drägt war asiatisk; han bar wida byxor af violett sammet med guldgaloner nedåt sidorna, och på sina små fötter hade han europeiska stöflar. Ofwanklädseln bestod af en wid jacka af samma slags sammet, äfwen med galoner framtill och nedåt, utanpå hwilken satt en sammetskaftan med bälte om lifwet, hwari hängde en kort sabel, hwars fäste war beprydt med stora ädelstenar. Huwudet, hwars hår alla kirgiser afraka, så att det är alldeles glatt, betäcktes af en spetsig guldtygsmössa bebrämad med zobel. Om halsen bar han i ett bredt, rödt band en stor guldmedalj, som på framsidan hade kejsarens bröstbild och hwars kant rundt omkring war besatt med stora diamanter.
Han hade först warit gift med en kirgisiska, som hade skänkt honom en son, men kort derefter dött. Nu war han gift med hennes syster. Men hans käraste gemål, som han älskade ofantligt högt och hos hwilken han uppehöll sig nästan hela dagen, war Fatima, dottern af en tatarisk mufti (en hög mohammedansk andlig) från Kasan. Hon hade blifwit uppfostrad af ett fruntimmer från den tyska kolonien Sarepta, wid Wolga, ungefär 37 mil nordost från Astrakan, och hade således lärt att tala tyska, liksom hon förstod ryska, förutom sitt modersmål, tatariska. Hon berömdes af alla såsom ett mycket älskwärdt fruntimmer, ehuru wi ej fingo tillfälle att se henne, till följe deraf att hon under wår derwaro war något opasslig. Den kirgisiska gemålen hade khanen måst taga för att ej stöta sig med
