Sida:Resa i Sibirien.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
163

presenterade oss? ”Nej,” sade han, ”det är icke brutet; men professorn skall inte oroa sig derför. När ni stiger ur min wagn, blir ni emottagen af en lakej, som för er till hufwudingången, aflemnar er till en annan lakej, och så går ni ur hand i hand, till dess ni kommer in i audienssalen.”

Wi gingo derpå genast till en swensk skräddare, på hwilken wi fått anwisning, och som lofwade att skaffa frack och broderi färdigt till Söndagsmorgon, precist klockan 9, emedan jag föreställde honom, att det gällde en audiens hos kejsaren. Due skulle också hafwa sina uniformssaker putsade, samt ett par nya epåletter, m. m.

Den 23 April hade min gamle gynnare, generalguvernör Lavinsky från Irkutzk, som med sin dotter Elisa nyligen anländt till Petersburg, warit hos oss och aflemnat en biljett från hans dotter, hwari wi inbjödos till middag påföljande dagen hos dem, ”emedan det då war pappas födelsedag.” Hos denne wälwillige man tillbragte wi då dagen före den med någon ängslan förwäntade audiensen. Han nämde, att kejsaren skulle tilltala mig på franska, men då han (Lavinsky) wisste att jag hellre talade tyska, sade han att jag gerna kunde swara på detta språk, då kejsaren genast skulle byta om språk, emedan han med lika färdighet talade ryska, tyska, franska och engelska.

Slutligen inföll den omtalda Söndagsmorgonen; allt hwad som hörde till min utstyrsel hade blifwit aflemnadt i riktig tid, och jag war fullt klädd redan klockan ½ 10; men då jag öppnade dörren till Dues rum, fann jag honom ännu gå i nattrock, och erfor att han ännu icke fått en enda tråd af hwad han skulle hafwa på sig, icke ens skjortan. Åtskilliga af hans klädespersedlar hade nämligen blifwit tillbakaskickade för att omgöras, då han icke war nöjd med dem. Klockan blef 10, men inga saker afhördes. Hon blef ¼ till 11 och baron Palmstjernas wagn kom, men inga kläder. Min förtwiflan stegrades med hwar minut. Att komma för sent till ett middagssällskap, sade jag, är mycket obehagligt, men att låta en regent wänta på sig är alltför galet. Och hwems blef skulden till slut, tänkte jag, annat än den oskyldiga professorns, som dock fullfärdig, med långa steg och förtwifladt ansigte, mätte golfwet i sitt rum. Due skickade nu först begge betjenterna till olika kanter och slutligen äfwen Palmstjernas kammartjenare, som medföljt wagnen. Nu woro alla utwägar stängda för mig; ty nu kunde jag icke, äfwen om jag welat det, sjelf åka till palatset, då kammartjenaren war borta. Dock dröjde det icke länge förrän jag hörde den ena efter den andra flåsande