glädje och hade det goda infallet att ur fickan taga upp en dosa med en spegel i locket, samt hålla den för hennes ansigte, i det han på god norska utropade: ”Se nu hur wacker du är!” Hon blef blodröd från pannan till hakan och ögonen glänste i det hon ropade: eto prekrasno, prekrasno! (det är wackert, wackert), men wände strax derpå försagd ögonen från spegeln. Bondflickorna hopfläta sitt långa bakhår i en piska, som hänger nedåt ryggen och förlänges förmedelst ett kulört sidenband, som inflätas i den nedersta ändan och knytes i en stor slejf, som hänger litet nedanom midjan. Då hon sedermera kom med några andra bär, fick hon derföre 80 kopek af Due och 80 kopek[1] af Erman, för hwilka hon ämnade köpa sig ett nytt flätband; ty hon wisade oss, att det som hon hade war gammalt och smutsigt. Gud wet hwad det war allt som hon talade, och wi skulle welat gifwa mycket för att förstå det. Det är bra underligt, att en dylik simpel bondflicka kan fortsätta att tala ensam i en half timmas tid, utan att blifwa förstådd och utan att få annat swar, än det som 3 par ögon kunde gifwa henne.
Böndernas drägt är ganska wacker. Karlarne hafwa i hwardagslag en blårandig och till helgdags en karmosinröd skjorta. Sprundet är icke, som på wåra skjortor, midt på bröstet, utan inemot wenstra ärmen och hopfästes förmedelst ett dragband. Skjortan hänger utanpå ett par lärftsbyxor och sammanhålles om lifwet förmedelst ett bälte eller ett band. Utanpå skjortan bära de om sommaren en kaftan af ett slags olivgrönt nankin, hwilken är sammanbunden om lifwet med ett rödt, spräckligt ullskärp; om wintern hafwa de en fårskinnspels med ullsidan inåtwänd. Begge hafwa likhet med en långrock, som räcker till knäna och är utan knappar. På fötterna hafwa de grofwa stöflar, som gå utanpå byxorna, och i stället för strumpor en lång linneklut, som lägges om foten och wiras ett stycke upp på benet.[2] En dylik ren klut lindas om foten och blir jemte stöflorna orörd sittande till nästa lördag, då bonden går i imbad, hwarefter ett rent skynke åter påsättes. De simpla bönderna ligga nämligen i kläderna; ty de begagna ej sängar såsom wi. Bakhåret är afskuret jemt i nacken från öra till öra, som efter en lineal, så att man bakifrån kan se halsen och en del af nackgropen,
