Sida:Resa i Sibirien.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

34

befunno wi oss på en höjd, som wi ansågo wara gränsskilnaden mellan Europa och Asien. Wi hade redan långt förut beslutat att fira denna tilldragelse, och till den ändan från Kazán, medtagit ett par buteljer donsk champagne. Wi slogo oss ned på en liten grön höjd wid sidan af wägen och spisade wår frukost. Wåra twå betjenter samt skjutsbönderna undfägnades med skinka, bröd och en sup. Sjelfwa drucko wi champagne, hwilken i förening med det wackra wädret försatte oss i en högst upprymd sinnesstämning. Sedan buteljerna blifwit utdruckna, föreslog jag, att wi på stället skulle nedgräfwa den ena buteljen med ett deri inlagdt brev. Erman skref ett brev på latin, som tillkännagaf: ”att expeditionens samtliga medlemmar wid öfwergången till Asien, för att undersöka jordens magnetiska tillstånd, wid afskedet från Europa, på detta ställe hade tömt denna butelj och derpå nedgräft den till hågkomst af tilldragelsen.” Skrifwelsen blef undertecknad af alla deltagarne i expeditionen, Gustaf och Nielsen inberäknade, af hwilka den siste dock blott undertecknade ett kors, såsom sitt bomärke, emedan han war mindre hemmastadd i skrifkonsten. Den blef derpå instucken i buteljen, som, sedan den blifwit tillkorkad, blef i omwänd ställning nedgräfd wid 10:de werst-stolpen från Kingischansk, samt en liten pyramid af stenar uppförd deröfwer. Om aftonen samma dag anlände wi genom en skog till bergstaden Jekatharinenburg.

VIII.

Resa norr-ut längs östra sidan af Ural. — Solomirskys skildring af sig sjelf. — Polismästar Nitschajeff och hans hustru. — Bruket Newiansk. — Demidoffs karet. — Nischni-Tagilsk. — Kuschwa. — Blagodak. — Moguler. — Stepan Tschumpin. — Nischni-Turinsk. — Turinski-Rudniki. — Kuschwa. — Rysk nationaldans. — Kemikern Swetzow, lifegen.

Söndagen den 31 Augusti ankommo wi till Jekatharinenburg, och tillbragte de twå första dagarna med wåra magnetiska och astronomiska iakttagelser. Här sammanträffade jag med en professor Kupffer och en apothekar Claus, båda från Kazán, jemte åtskilliga andra bildade personer. Den som af alla mina härwarande bekantskaper dock mest tilldrog sig min uppmärksamhet, war en ung rysk adelsman, wid namn Solomirski; han hade ett själfullt ansigte, godmodiga, uttrycksfulla ögon, en lång smärt figur, ett fint och något aktningsbjudande wäsende, samt